Besök från himlen

Visst har vi hört talas om flygande ormar. Bland annat aztekerna trodde visst på sådana. Men nu har även vi fått uppleva en slik uppenbarelse och till skillnad från rödskinnen har vi inte tullat på profetsalvian, vi lovar.

Fast orm och orm, ormslå eller kopparödla ska man visst säga numera för att riktigt markera att det inte handlar om någon orm utan en benlös ödla. Vi var i full färd med att klippa gräset när kopparödlan Hubert plötsligt damp ner på infarten från en klarblå himmel. Vi såg således inte fågeln som tappade honom (för så måste det ha gått till), men det var säkert inte någon av våra godhjärtade fjäderklädda vänner (eller hur?). Fågeln måste i alla fall ha fått sig sitt livs överraskning när Hubert självstympade sin egen svans och på så sätt slapp undan ur fågelns klor. Så gör nämligen kopparödlor, därav det vetenskapliga namnet Anguis fragilis.

Hubert Svanslös njuter sitt otium i Örtland åtta

Svansen växer sedermera ut igen även om den aldrig blir lika lång. I väntan på detta avnjuter konvalescenten numera gråsuggor och daggmask i Örtland 8 där vi lät vårdplacera honom. Hubert verkar långt ifrån missnöjd med detta. Visserligen kröp han initialt ner och gömde sig under den största stenen intill kantnepetan, men sedan dess har han visat sig vid flera tillfällen, varje gång med någonting smaskigt i munnen. De helande örterna visar han dock inget större intresse för.