Och nu något om brunetter

Häromdagen uttryckte vi vår veliga skepsis till färgen gult. Nu är det dags att fundera över den stackars förtalade färgen brunt.

I färgernas märkliga statusvärld bedöms brunt för det mesta som något trist och smutsigt – kanske till och med som en avsaknad av egentlig färg. I trädgården förknippar man snarare brunt med blöta höstlöv, eller möjligen höstens och vårens nakna mylla. Mer sällan tänker man på brunt i samband med sköna blomster.

Men visst finns det även sköna och spännande blomsterbrunetter! Just nu blommar två sådana i Arboarkticum. Den första är brunklematis, Clematis fusca. Fusca betyder enligt litteraturen just brun, eller brunaktig, och det är onekligen precis den hårfärg klängväxten ifråga har iklätt sig. Och en mer säregen och skön brunett får man leta efter, där hon slingrar sina lianer nästan två meter upp utmed ett knotigt plommonträd i Lunden, och daggdropparna i pälsen på de yttre kronbladen glittrar.

Exotisk brunett

I gräsmattan utanför lunden hittar vi nästa rara kastanjetonade dam. Brunörten, Prunella vulgaris, breder ut sig i täta mattor i gräset, som dessutom doftar underbart då man går på dem. Prunella betyder ”falnande kol” och är egentligen en förvanskning av ordet Brunella. Det här är den vilda formen, som invaderat vår gräsmatta alldeles på egen hand. Nu kan man visserligen anmärka att själva blommorna är klart lila, men blommornas höljen är bruna, och pryder växten långt efter att blommorna fallit.

Vild brunett

Eftersom brunörten dessutom är en ört som använts till allt från hals- och magbesvär till skoputsningsmedel odlar vi den även i Örtagården. Där har vi placerat trädgårdsvarianten, som inte bara har tjusig hårfärg, utan även långa, skulpturala spiror, som pryder vilken rabatt som helst.

Tam brunett (med snygga spiror)

Lite avslutande kuriosa: I anglosaxiska länder kan man uppenbarligen heta Prunella i förnamn. Basil Fawltys riviga (dock blonda) hustru Sybil i Fawlty Towers spelas av skådespelerskan Mrs Prunella Scales. Ganska tjusigt som förnamn, eller hur? Att på svenska kalla någon ”Fru Brunört” har väl inte riktigt samma klang tyvärr...