Goda grannar: Teddy och Freddy

Härom morgonen noterade vi ett krafsande läte som tycktes härröra från det krönta måttet ovanpå hörnskåpet i köket. Nå, inget ovanligt med det: eftersom Arboarkticum är tämligen lantligt beläget är vi vid det här laget vana vid att allehanda sexbenta grannar av misstag eller av nyfikenhet kommer på oväntat besök och sedan gastar på hjälp då de råkar i trubbel.

Jaha, vem är det som klantat sig den här gången då?

Dock ackompanjerades krafsandet denna gång av knappt hörbara pip. Hm. Inte piper väl varken tordyvlar eller griniga humlor? Faktiskt infann sig en smula - men bara en smula! - obehag, innan en hjältemodig arboarkticer mycket rådigt lyfte ner måttet för att avslöja besökaren.

Och! Obehagskänslan förbyttes omedelbart i lyckligt förtjusta tillrop från alla tvåbenta närvarande, när det visade sig att gästen inte bara bestod av en, utan två, förtjusande småkillar från andra sidan innerväggen som fridfullt snusade på botten av kannan:

Shhhh, vi sover!

Då och då gäspade någon av dem, och pep lite fridfullt i sömnen, och att äventyret hade kunnat sluta illa om de inte hade blivit upptäckta tycktes de lyckligt omedvetna om. Att ta sig upp ur det krönta måttet med dess glatta väggar hade inte alls varit någon barnlek för en ung läderlapp! Men på ungdomars vis räknade de naturligtvis kallt med att någon vuxen skulle komma till undsättning.

Nå, som de ansvarsfulla grannar vi är, lyfte vi försiktigt ut kannan och klättrade upp på taket i ett skuggigt hörn. Efter att ha lyft på en takpanna i ytterkanten tippades de båda (nu sömnigt plirandes upp på oss) busfröna ut. Innan takpannann sattes tillbaka och de båda vännerna somnade om, tätt kurandes intill varandra, hann de pipa att de hette Teddy och Freddy och precis lärt sig flyga.

Att fladdermöss är fridlysta och ska behandlas med största vördnad hoppas vi att alla är medvetna om - det sägs att en fladdermusflock kan äta en myggvolym motsvarande ett badkar (hur man nu har mätt det) på en enda natt. Vår trakt är lyckligt försedd med ovanligt många fladdermusarter, varav flera dessutom engagerat sig i lokalpolitiken.

Att döma av storlek och utseende är Teddy och Freddy antingen av arten nordisk fladdermus, Eptesicus nilsonni, eller gråskimlig fladdermus, Vespertilio murinus. Vi lägger en slant på det sista alternativet, eftersom det är en av få fladdermusarter vars läten är hörbara för människan - och vi har uppfattat Teddy och Freddy och deras släktingar som relativt pratsamma.