En ovanligt vanlig nyttoväxt

Desmeros – låter inte det som någon som ligger på sjunde plats på grektoppen (om det nu finns någon sådan)? Alternativt kan det väl vara något obehagligt som man drabbas av efter att ha ätit på en mindre nogräknad grekisk restaurang. Båda gissningarna är emellertid fel. Desman är det gamla lågtyska namnet för mysk och desmeros är följaktligen det gamla svenska namnet på myskmalva, Malva moschata.

Vit myskmalva i Örtland 2

Det finns en uppsjö malvor som alla platsar i Örtagården. Allihop har nämligen hög halt av slemämnen som verkar lindrande mot hosta, eksem och sköra slemhinnor. De allra flesta är ljusrosa och tämligen snarlika, för att inte säga omöjliga att hålla isär för alla med mindre än en disputerad doktorsavhandling i ämnet Malvaceae-släktet. Dessutom blir de snabbt risiga efter blomningen, så alla utom nyss nämnda doktor torde hålla med om att de faktiskt också är rätt trista och fasansfullt gemena.

Allmän tråkmalva - precis överallt

Bland annat av det skälet har vi valt att inte aktivt samla på malvor i trädgården. De rosenmalvor (M. alcea) som redan fanns här när vi kom låter vi hållas och får självså sig i stort sett som de behagar. Någon gång brukar vi också odla mauretansk jättemalva som ettåring, men i övrigt anser vi att man bara behöver två sorter: rödvalvan (M. sylvestris), dvs den äkta kattosten som kan ätas (mer om den en annan gång) och den väldoftande myskmalvan. För att få lite kontrast till alla rosa tråkmalvor har vi dock valt att endast odla den vita formen av den senare, den gör sig dessutom bra i Lunden och vid den Vita bänken i den skuggiga delen av Sänkan.

Gott om slemämnen, men i alla fall vit och väldoftande