Jättemycket jättenattljus

Den märkliga företeelse som kallas regn och som vanligen förekommer mycket sparsamt i Arboarkticum, har satt sin prägel på den här märkliga odlingssommaren. Det gör att många växter mår bättre än någonsin, medan andra protesterar våldsamt eller redan har lämnat in av blotta chocken. Aldrig får man vara riktigt nöjd.

På grund av den torka som är normaltillståndet här, särskilt på försäsongen, har vi, som tidigare påpekats, vanligen mycket lite problem med att örter självsår sig där de inte ska vara. Årets ymniga regnande har dock ändrat även på detta och vissa imperialistiskt lagda nyttoväxter har sett sin chans och fullkomligt invaderat vissa odlingsbäddar. En av dessa är jättenattljuset, Oenothera glazioviana, som utnämnt hela Örtland fyra till sitt erövrade territorium.

Överkommendant Glaziov leder sina trupper i fält

Hm… jättenattljusolja… är inte det sånt som klimakterietanterna på trakten är som tokiga i? Jovisst är det det. Man kanske skulle passa på att pressa lite Omega 6 ur de otaliga plantorna och omvandla till hudvårdsmedel och kosttillskott? Men, nix, det ska vi INTE. Namnet till trots är det nämligen inte alls jättenattljus som används till jättenattljusolja utan gulltrav, dvs vanligt nattljus, Oenothera biennis, och av det har vi bara en enda blommande planta. Som sagt – aldrig får man vara riktigt nöjd.

Det vanliga nattljuset tror mer på
kvalitet än kvantitet