En dag i bondböneskogen

Om man vore en pilfink - vilket en vingförsedd grannfamilj i Arboarkticum är - så kunde världen just nu se ut på det här sättet:

Bondböna (Vicia fabia) - växer knappast till himlen,
men är majestätisk ändå.

Familjen pilfink, busksnårens trogna och trevliga småfåglar, bor vanligtvis i den stora pimpinellrosen intill köksträdgården, men så här under sommarsäsongen tillbringar de även mycket tid kring bönstörar och i bondböneskogen, som de tydligen utnämnt till sin privata lekplats. Vi tror att de ägnar sig åt rollspel: just nu är det Jack och bönstjälken de försöker illustrera. De tycks i alla fall ha vansinnigt roligt och det är inte utan att man blir lite avundsjuk på deras tillvaro ibland.

Själva får vi nöja oss med att skörda bondbönorna, vilket av bilden att döma bör ske ganska snart. I år odlar två sorter, den vanliga 'Express' och så 'Red Epicure', en sort som påstås ha röda bönor i de gröna baljorna. Vi får se vad vi gör av skörden av den här uråldriga delikatessen från Mellanöstern den här gången. Någon bondbönsvälling blir det i alla fall inte - bara tanken på något dylikt är vedervärdig! Men i en gräddig pastasås med färsk lök och svamp och rikligt med parmesan och svartpeppar ovanpå är de vackra grönsakerna förstås oslagbart delikata. Årets sista små majrovor kan man gott också slänga i. Som vi brukar säga: vad blir inte delikat tillsammans med svamp, parmesan och svartpeppar?

(Återstår nu bara att se om vi gör slag i saken eller om bönorna som vanligt hamnar i frysen.)