I var mans trädgård
Stjärnflockan är alltså knappast någon doldis som behöver uppmärksammas eller marknadsföras mer - möjligen kan man tillägga att den även hör hemma i örtagården, eftersom roten och jordstammen ansetts ha aptitstimulerande och urindrivande egenskaper (finns det någon ört som inte har det???). Låt oss därför lämna Astrantia major, dvs den stora stjärnflockan, och gå vidare till den något mindre kända släktingen Astrantia maxima - den JÄTTESTORA stjärnflockan.
Så heter den naturligtvis inte egentligen, utan går under det mycket tristare namnet kaukasisk stjärnflocka i försäljningssammanhang. När vi skulle anförskaffa ett exemplar för ett antal år sedan var det av någon anledning näst intill omöjligt. Om den överhuvudtaget fanns uppskriven i någon plantskolas listor var den alltid slut, eller hade överhuvudtaget aldrig levererats. Inte konstigt att vi började inbilla oss att detta var en mycket exklusiv liten fröken som det skulle krävas mycket dalt och pyssel med för att den skulle trivas.
Det var fel.
Jättestor och jättefin
Att den här näst intill invasiva matronan ska vara så svår att få tag på får nog betraktas som näst intill obegripligt - och vi lägger den till listan över lämpliga odlingsalternativ för den växtförsäljare som vill ha tips på lättförtjänta slantar.
Det behöver ju lyckligtvis vi inte bry oss om, utan vi odlar den för kronbladens supersnygga gröna baksidor och den välstoppade ståndarkudden. Dessutom är den mycket tjusig som eternell, för den som gillar att mumifiera sina växter.
Inlägg
Jag älskar A maxima för deras karamellrosa färg. Å svårodlad är den - i kruka trivs den nämligen inte alls - så det är förmodligen därför den inte finns till salu så ofta. I rabatten tar den för sig, men vissa år har den gått tillbaka rejält hos mig, så numera låter jag alltid några fröställningar vara kvar så att jag åtminstone har frösådder om det skulle bli en kass vinter. Hos mig är den däremot inte så mycket större än de andra stjärnflockorna. Kanske finns det flera kloner?
SvaraRaderaEva
Åhå! Tack för den infon - ska komma ihåg att samla frön! Hm, kan det vara så att den inte gillar vinterväta? Just det problemet är ju typ det enda klimatproblem som vi inte har här ;-). I ärlighetens namn ska vi också tillägga att inte heller våra är särskilt mycket större än den vanliga - det var mest namnet vi syftade på!
SvaraRaderaJag vet att jag borde, tjej som jag är, men rosa är för gulligt, för flickaktigt, kanske. Däremot är stjärnflockans form, dess intrikata uppbyggnad fascinerande och fantastiskt vacker. Jag såg en vitare variant vid Sissinghurst häromsistens, jag föll för den.
SvaraRaderaCamellia, en eloge till alla som vågar gå emot strömmen! Men du, satsa på A. maxima i stället för den vanliga om du ska ha en stjärnflocka - i din hemstad regnar det ju en del, har vi hört sägas... och då är det ändå mest de gröna baksidorna som visar sig då blomman nickar av väta - och det är som sagt inte illa alls! Men åkejrå, det verkar kanske enklast att hoppa över att odla stjärnflockan helt ;-)
SvaraRadera