Bänken i Sänkan

När vi köpte tomten 2001 stod det en kvarglömd vitmålad träbänk intill ett syrenbuskage. Buskaget är borttaget, men bänken finns kvar. Vi flyttade den till det som skulle komma att gå under beteckningen Sänkan. Där har den stått sedan dess, året runt, utsatt för väder och vind och aldrig ommålad eller bättrad på annat sätt. Trots all dess sjavighet och skavanker är det nästan den enda bänk vi någonsin sitter på.

Sänkbänken är nött och ful men har något. Är det själ det kallas?

På andra platser i trädgården har vi placerat ut inte mindre än fyra mer piffade möbelgrupper med stolar, bänkar och bord. Men dessa kommer nästan aldrig till användning. Hur skulle man hinna sitta när man har ett trädgårdsliv att leva? Vi tycker möbelgrupperna mest är ett besvär varje gång det är dags att klippa gräset.

Men den gistna bänken i Sänkan behöver aldrig flyttas. Den bara står där i trädgårdens kanske vackraste del och väntar på oss den gången vi unnar oss att sluta trädgårdspasset lite tidigare för att sippa en Mint Julep. Långsamt, långsamt försöker vi lära oss att detta också är en del av trädgårdslivet.