Idag är det sista juni. Våren är förbi liksom försommaren, och kvällarna blir redan mörkare. Plötsligt, utan att vi förstod hur det gick till befinner vi oss mitt i den flämtande högsommaren. Och medan större delen av omgivningen uttrycker sin eufori över hettan kan vi inte låta bli att känna ett litet stygn av vemod. Fortfarande väntar några av doftpionerna i skuggiga lägen på att slå ut - men sen då, vad återstår? När pionerna gjort sitt börjar den stora galashowen lida mot sitt slut (även om vi förväntar oss många spektakulära extranummer, av till exempel Örtagården).
Paeonia suffruticosa-blomma på sin allra sista levnadsdag
Nå, medan pionerna leker Kameliadamen och dramatiskt låter det ena kronbladet efter det andra falla till marken får vi väl gå runt och njuta av lugnet och grönskan. Och sedan är det ju alla de där projekten vi inte hunnit med... och köksträdgården ska pysslas om och grönsakerna skördas så småningom. Och så kommer svampen! Utflykter i skogen i klar rödskimrande höstluft - kan något egentligen vara bättre? Hm, det finns nog ett liv även efter pionblommornas frånfälle i alla fall.
Alice Harding - håll med om att hon nästan spelar över?
Inlägg
Eftersom jag inte äger några pioner så vågar jag nog påstå att det finns ett liv efter att de blommat över.
SvaraRaderaOch att det är mörkare är nys,fortfarande hur ljust som helst,nästan dygnet runt.
SvaraRaderaNix pix, inte nys. Ca -7 minuter per dygn sedan förra veckan, om man räknar på Svealand och Götaland. (Kolla t ex här: http://www.insun.se/Produkter/soldygn/soldygn.html) Oavstt om det är "hur ljust som helst" har det obönhörligen vänt. Men varma mörka sensommarkvällar är inte så dumt att se fram emot det heller.
SvaraRaderaLovely post... if a bit melancholy... love the spilling death of blossom... into the dark forest... reflectively.
SvaraRadera