söndag 9 augusti 2009

Och så kommer det en skocka...

Vi har försökt förut. Det har gått så där. Men nu råder det ingen tvekan längre. Kronärtskockorna kommer att bli de bästa någonsin, eller annorlunda uttryckt: det här har varit en osedvanligt gynnsam odlingssommar i Arboarkticum.


Inte utan en viss en viss stolthet ber vi att få presentera:
vår allra vackraste kronärtskocka någonsin

Det är väl ungefär här som vår odlingsgräns går. Om ni för jämförelsen skull vill veta hur tufft vi har det så kan vi nu alltså nu slå fast att kronärtskockor på friland fungerar bra ungefär vart åttonde år.

Vad vi däremot känner till, som de flesta tycks ha missat, är att kronärtskockor är perenna. Just den här ovanligt välsinnade plantan ska vi därför naturligtvis försöka övervintra på ett eller annat sätt.

6 kommentarer:

  1. Måste bara berätta att jag köpte ett kilo bondbönor på en gårdsbutik igår. Tack vare inlägget.
    Det var precis så gott som jag tänkt mig.
    Eva

    SvaraRadera
  2. Det var fantastiskt roligt att höra! Och vilken tur för oss att du gillade dem... Själva åt vi igår bondbönor med lätt fräst färsk rödlök som tillbehör till lunchen och ljummen potatissallad blandad med (bland annat) bondbönor till middag...

    SvaraRadera
  3. Den var maffig, du! Förstår att somliga ryggar sträckts i stolthet. Var åttonde år, jag hade givit upp redan det andra.... Se nu till att njuta alldeles ohämmat av frukterna, det har du gjort dig förtjänt av.

    SvaraRadera
  4. Tack Camellia!
    Ska vi vara riktigt ärliga måste vi dock medge att vi inte satsat på kronärtskockor varje år. Normalt har vi redan under försäsongen insett det hopplösa i att odla något så fukt- och näringskrävande i vårt knastertorra klimat och således avstått. I samband med året myckna regnande gjorde vi dock en chansning som gick hem. :-D

    SvaraRadera
  5. Oosch,jättefin och säkert jättegod också.

    SvaraRadera
  6. YUMMY! Enjoy your well earned harvest! Beautiful too!

    SvaraRadera