torsdag 27 augusti 2009

Tierp - mellan hånflin och humlestör

Som redan framgått med all önskvärd tydlighet försummar vi inte gärna ett tillfälle att göra oss lustiga på kommunen Tierps bekostnad. Men en sak har man värd att vara stolta över – landets äldsta kungligt föreskrivna vapen. Tja, på den tiden var det naturligtvis inte kommunen utan häradet och vapnet har visserligen modifierats flera gånger sedan dess – men i alla fall! Fortfarande innehåller vapnet samma humleax (eller kotte som vi oftare brukar säga) som Karl Knutsson Bonde tillstyrkte år 1456.


Humleaxet som det ser ut idag

Och humle har onekligen varit en viktig gröda i Tierpstrakten. När öl var den huvudsakliga måltidsdrycken krävdes massor med humle till Upplands alla slott och herrgårdar och när sedan alla vallonbruken i trakten tillkom under stormaktstiden blev efterfrågan knappast mindre. Under en tid var det till och med lag på att odla humle och en stor del av skatten betalades på detta sätt.


Våra egna humlekottar 2009

Självklart måste vi som goda Tierpsbor (fniss) hålla bygdens fana högt och värna kulturarvet. På gärdsgården ut mot åkern odlar vi guldhumle och på den rosenbåge som utgör huvudentrén till Lunden odlar vi den mer skuggtåliga vanliga varianten av Humulus lupulus. Kanske är det dock väl dunkelt på denna plats för det är sällan vi får några kottar att tala om. I år är dock ett undantag, frågan är bara vad man ska göra med alla ax eftersom vi inte gärna dricker öl?


Humleodling på lundentréns rosenbåge

Då vi heller inte röker går också nyttan som tobaksersättning bort. De medicinska egenskaperna att främja amning och klimakteriebesvär känns knappast heller aktuella. Däremot kanske den skånska sedvänjan på Linnés tid att balsamera avlidna med humle kunde vara något? Bara vi nu kunde uppbringa ett lik. Nej, vi får nog nöja oss med att göra ett rogivande te på kottarna i stället – sägs också vara bra mot migrän och orolig blåsa, för den som lider av sådant.

4 kommentarer:

  1. Att det var lag på att odla humle, fantastiskt. Har aldrig sett några i verkliga livet, är kottarna stora (de ser så ut)? Tycker att du gott kan unna dig den blad (och kott-) prakt växten ger, bara det ärr gott nog. Annars är det populärt här i England att änga dem ymnigt över bjälkarna i taket på pubar – det torkar förstås, men ger en hemtrevlig känsla...

    SvaraRadera
  2. Förhållandet kotte och blad i kommunvapnet är kraftigt överdrivet till den förras fördel.
    Fotot är dock inte helt missvisande, möjligen är kottarna en smula mindre i verkligheten, men inte mycket.

    SvaraRadera
  3. Värt att prova lite naturkur,bara kottarna ville göra sig besväret att kika fram nån gång,tack för hälsotips,gillar inte att gå till doktorn..

    SvaraRadera
  4. God kväll kära bloggkollegor!

    Huvudet på spiken skulle jag vilja säga! Med tanke på Jurtjyrkogården och den morbida hanteringen av döda växter, känns det helt rätt att börja balsamera växter. (eller var det lik ni kallade det)

    Allt eftersom kan ni konkurrera ut alla butiker som säljer plastväxter. Vilken framtidsbransch!! Hisnande tanke.

    Nu är det dags att återigen avsluta kvällen, denna gång med vilda framtidsdrömmar om balsamerade växter, doftande av humle.

    /Marit

    SvaraRadera