Bönestund

Nu är tiden för religiösa upplevelser i köksträdgården. Under sker där var och varannan dag – senast i morse hade plötsligt haricots verts i en mängd lagom för att föda ett medelstort väckelsemöte materialiserat sig från ingenstans under natten.

Men vår tillbedjan idag ägnar vi främst bondbönan, denna kålgårdens klassiska delikatess, som idag börjar kännas lite bortglömd - rentav ratad.

Red Epicure och Giant Exhibition Longpod -
bönor för både Gourmet och Gourmand.

Den som ägnat några soliga sommartimmar åt att sprita bondbönor förstår säkert vår hängivna relation till denna bönornas böna - för vilken rörande balja det ändå är! Det är faktiskt näst intill lite sentimentalt att se hur bönorna så omsorgsfullt skyddats mot omvärlden av det tjocka, vadderat skidhöljet.

Curlingförälder?

Att man sedan kan tycka att beskyddandet går till överdrift när bönorna dessutom ska skalas rena, varenda en, från det skyddande skalet runt det mjälla, ärtgröna och gräddsmakande bönköttet, det får man väl ha överseende med i tider som dessa när curlingförälder är begreppet på allas läppar.

Kanske får man ändå ha synpunkter på förhållandet mellan rens och återstående matböna. Det hade ju inte gjort något om proportionerna dem emellan varit tvärtom. Det är väl inte heller någon djärv gissning att det lite väl tidsödande rensningspysslet är en av förklaringarna till varför den här läckra och lättodlade bönan är en så sällsynt gäst på våra matbord.

Vänster: släng. Höger: ät.