De Omlevande…

…heter Radio Upplands radioföljetong just nu; en skräcknovell av John Ajvide Lindqvist. Det är en förfärlig historia, som inte har ett dyft med trädgård att göra. Ändå var det just denna rubriktitel som tog form i huvudet idag när vi städade Jurtjyrkogården. Ja, så kallar vi den avskilda tomthörna där vi gräver ner till synes avlidna växtvänner som trots vår ömma omvårdnad valt att gå vidare till mer eklektiska nejder än våra. Vi har nämligen ibland lite svårt att acceptera att denna vår lilla favoritplats på jorden inte ska vara den mest optimala även för alla andra kolvätebaserade livsformer som vi bjuder in att dela härligheten med.

Vi har tidigare berättat om vår längtan efter en blomsterkornell, en Cornus kousa. Ingen vettig mänska planterar en blomsterkornell i zon 4, så det gjorde vi. Och det gick följaktligen åt pipan.

Skelettet efter den stendöda Cornus kousa ’China girl’ grävdes alltså i våras ned på Jurtjyrkogården och dess existens förpassades till minnets allra mörkaste vrår. Till vårt försvar måste vi ändå tillägga att busken hade planterats på en osannolikt korkad plats som inte erbjöd varken lä, lindring för vinterkylan eller ens surjord.

Idag, efter att ha haft semester i drygt tre veckor, hade vi äntligen kraft att se över förödelsen på Jurtjyrkogården för att se vad som skulle förpassas till den slutliga ändstationen Komposten. Och minsann! Se här vad vi fann – China girl befanns vara, inte stendöd utan endast skendöd, och kommer att få en ny chans i det mest omhuldade läge vi kan uppbringa - den här gången dessutom naturligtvis i REN SAND (uttalas på skånska, med Peter Korns röst klingande i öronen).

Ibland händer det att de döda på
Jurtjyrkogården går igen...