torsdag 20 augusti 2009

Lavrabatten

Ett av semesterns projekt har varit att iordningsställa ett kombinerat stenparti/vandrande-skugga-rabatt på baksidan av Konnässörsrabatten. Eftersom embryot till Konnässörsrabatten någon gång för mycket länge sedan, långt innan vi kom till Arboarkticum, skapades med hjälp av stenmassor som tippades som kant och gräns ned mot den skuggiga Sänkan har vi föreställt oss att detta skulle vara både lämpligt och – en smärre baggis.

Nu har vi grävt, kånkat, pustat, kapat, stönat, rivit och svurit och efter den tredubbla beräknade tiden alldeles nästan färdigställt den planerade rabatten.


Hur kan så liten yta innehålla så
mycket ogräsrötter, grässvål och sten???

Och det är nu vi inser att vi står som fånar inför konkurrensen från naturens eget bidrag till vår nya rabatt.

Det mest iögonfallande är nämligen inte alls våra spännande plantmarknadsinköp av ovanliga stenpartiväxter. Inte heller är det den lyckade matchningen mellan de gyllengröna bladen på miniforsythian och den rödbladiga smällspirean Summerwine. Faktiskt är det inte ens den larvigt insmickrande japanska gyllenlönnen som är det stora trumfkortet.


Acer shirasawum 'Jordan' - snygg men...

Nej. Det som plötsligt skiner fram som russinen i den stora stenkakan är vad som fanns där redan innan vi började härja. Under den tjocka massan penningblad har nämligen alldeles fantastiska lavar av olika slag frodats - och hur unika, ovanliga och vackra växter vi än kan få tag på kommer vår nya rabatt allt framgent gå under benämningen Lavrabatten.


...knappast lika tjusig som det här monstret

Det enda som irriterar oss är att vi inte lyckats identifiera vilken sorts lavar det handlar om - och Nationalnyckelns planerade kioskvältarvolym "Svenska lavar" tycks fortfarande avlägsen...


Lavarmén har marcherat in

5 kommentarer:

  1. Snyggt med de mossbelupna stenarna. Gillas säkert även av tant v. K! För övrigt tycker jag det är lite taskigt av naturen att utklassa ivrigt kämpande trädgårdsentusiaster på detta brutala sätt. ;-) /Ruben

    SvaraRadera
  2. Utan att på något sätt vilja förringa allt svett, tårar och bruten rygg, men visst är det cool med naturen, som bara får till det så där, liksom till synes utan ansträngning. Låt oss hoppas det blir ett trevligt samarbete framöver (trots att ni nog får räkna med att vara den som gör själva slitgörat)!

    SvaraRadera
  3. Oh, det var ingen dålig armé. Likt terrakottaarmén i Kina står de troget och väntar på att befälhavaren ska dyka upp.

    Och vem är det på denna plats?

    /Marit

    SvaraRadera
  4. Befälhavare hos oss? Äsch det vet du ju, Marit! Det är ju Dennis såklart!

    SvaraRadera
  5. Haha, självklart! Hur kunde jag missa denna målmedvetna trädgårdsmästare i er trädgård.

    Frågan är bara vart han ska använda armén till? Har ni fler områden som ska invaderas?

    /Marit

    SvaraRadera