Tillökning i huset

Jaha, då var det dags igen då. Suck!

Det är dags för tillökning. Dags för nattvak, barnskrik och matningshysteri. Nu dröjer det innan vi får sova ostört en hel natt igen. Och så stanken dessutom.

Det är hela den stora, glittrande, bullrande, gnisslande och knattrande starfamiljen Sture som kommit dragandes söderifrån, med sikte på just väggen intill vårt sovrumsfönster. Där, med bästa nordvästläge i skydd av den stora lönnen, flyttar de in varje vår, i glipan precis under taket. Där pågår det stökiga familjelivet dagar, kvällar och framför allt mycket tidiga mornar.

Ibland undrar vi vad de gör därinne. Det har funnits tillfällen då vi varit mycket nära att ringa störningsjouren, eller åtminstone Soc. Särskilt fundersam blir man över varför de inte tar hand om sina rötägg. När dessa gör sig som mest påminda brukar vi flytta ner i gästrummet en vecka.

Svante Sture, den mycket yngre

I Arboarkticum finns ett oändligt antal holkar av minst tre olika typer. En av dessa är speciellt avsedd just för starar. Det skiter familjen Sture högaktningsfullt i. Denna gamla aristokratiska familj tänker inte bosätta sig i nån gammal holk, så länge huset står kvar. Då vi försökt resonera med dem tittar de bara avmätt på oss och säger: "Vi var här först. I generationer har vi bott här. Och det tänker vi fortsätta med."

Erik XIV - kom tillbaka - allting är förlåtet!