Te med Lucifer

Vid närmare eftertanke är det kanske inte våra sorkar som Lo-Lo främst är ute efter. Efter den invasion av vedervärdiga råbockar som Arboarkticum varit utsatt för den här vintern vill vi hoppas att det i stället är längtan efter färsk rådjurssadel som lockat kattan med de vassa tänder till just oss.

Igår morse, vid vår allra heligaste långfrukoststund, dök han upp igen, den onde Iddi.

Med halvöppen dräglande käft, kobent och med imbecillt skelande blick vinglande han omkring på Framsidan, bland skeletten av allt han förtärt, innan han fann det han sökte: några få, kvarglömda gröna penséblad, som kämpat tappert för sin överlevnad hela vintern i en balkonglåda på lekstugebron. Där tillbringade den onde sedan en god stund med att demonstrera sin förstörelselusta och omättliga aptit.

"Allt som är grönt och skönt plägar jag förtära"

När vi sent omsider slitit oss ur vår förstelnade fasa och kört bort honom blev vi även varse att Kimchi Koreagran i Pinetet fått se sina muntra vinkande kvistar kraftigt decimerade.

Så Lo-Lo, om du läser detta: vässa dina gaddar och klor och styr genast tassarna mot Arboarkticum!