Det var enklare förr

Från den prisvärda lilla serien DUKTIGA HEMBITRÄDEN från KF:s bokförlag ("Kr. 1:50 i varje bokhandel") rekommenderar vi idag Växterna i hemmet, med utgivningsår 1936 och författat av den tidigare herr amanuensen Erik Söderberg på Bergianska trädgården i Stockholm.

(En liten parentes till denna rekommendation torde vara att häftet kan misstänkas vara en smula knivigt att få tag på. Vårt eget exemplar inköptes för Kr. 2:50 för några veckor sedan på en uppländsk loppis.)

För den moderna husmodern

Denna lilla hjälpreda har en hel mängd företräden. Framför allt är den rolig.

Här krånglas det inte med odlingsanvisningarna. Med fast hand leder oss herr amanuensen med råd som: "Den bortkastas efter blomningen" (ang. begonia) eller "Denna afrikanare bör ej ställas alltför soligt" (ang. novemberljus).

En komplett växtbeskrivning kan låta så här:

"Primula kewensis är en frökonstant hybrid som framställts på Kew Gardens (London). Denna viva är ej hudretande."

Herr amanuensen visste att prioritera i sina omdömen, och gödslade han så var det åtminstone inte med ord!

Men nu ska vi inte bara raljera. Boken ger faktiskt en hel del intressanta upplysningar, framför allt av två slag. För det första genom att upplysa om svenska namn och benämningar som delvis fallit i glömska: visst klingar alpros bättre än rhododendron, och är inte kinesisk ibisros ett förtjusande namn på hibiscus? För det andra förstår vi att många växter som idag uteslutande används utomhus, tidigare (förmodligen innan elradiatorerna kapitalt förstört vårt inomhusklimat) även fungerat som krukväxter. Herr amanuensen nämner till exempel deutzia, aukuba, gyllenlack och japansk cypress som lämpliga i rumsmiljö.

Nu letar vi bara efter nästa bok i denna matnyttiga serie: Husmoderns ekonomiska gärning.