Rosmarinens dag

Snön har smält undan duktigt den här veckan. Inom en snar framtid kommer den här bloggen i allt större omfattning att vikas åt trädgårdens permanenta innevånare. Men än är lite tid att ge uppmärksamhet åt dem som hellre tillbringar vintern inomhus. En av dem som inte riktigt vet hur hon ska göra i framtiden är fröken Rosmarin (Rosmarinus officinalis). En vinter som den här är hon glad att hon valde att flytta in, men vintrar likt de två föregående, då det fortfarande gick att plocka gula kantareller ända fram i mellandagarna, skulle hon trivas lika bra utomhus. Vi får se vad denna väldoftade skönhet slutligen bestämmer sig för.

Fröken Rosmarin hjälper gärna till i köket

Visserligen är det bara trädgårdar i de mildaste delarna av landet som brukar kunna stoltsera med rosmariner på friland, men kylan går ju att motverka med en schysst täckning. I gengäld har vi här i Arboarkticum någonting annat eftersträvansvärt för små vedartade örter – den bedrövliga sommartorka som vi och de flesta i vår trädgård förbannar högt – fullkomligt avgudas av fröken Rosmarin och hennes bästisar. En av bästisarna är Vendela Lavendel, som är en av de få örter som frösår sig så det står härliga till i Örtagården, men mer om det en annan dag. Idag är det rosmarinens dag! Det firar vi med lite örtkryddad citronkyckling:

4 kycklingfiléer
juice av 1 citron
1/2 dl olja
1 tsk rosmarin
1 msk soja
1 tsk oregano
1/2 tsk salt

Marinera filéerna i citronjuice, olja och kryddor,
gärna över natten i kylen. Vänd påsen någon gång.
Stek köttet i ugnen 200°C i en halvtimme tills köttsaften är klar.
Rosta gärna bitar av grönsaker samtidigt under kycklingen

som kokt färskpotatis, paprika, morot och rödlök.
Gott till är även chevre, med honung och kantareller om man har…
…och det har ju vi, tack och lov, nästan jämt