Vi skaffade vår första magnolia för tre år sedan. Den torkade bort redan första sommaren, under en ökenlik julimånad då torkan skövlade liv som vore den en svulten rådjursbock. Trots detta initiala nederlag gav vi magnoliorna en chans till och skaffade snabbt en ny. Och nu gick det bättre.
Arboarkticum befinner sig, som vi aldrig försummar ett tillfälle att påpeka, på gränsen till var växter som denna kan odlas, men uppföljaren Magnolia loebneri 'Leonard Messel' klarade sig över förväntan, och blommade så snällt redan första våren att vi fick blodad tand och nu provar ett antal olika sorter i varierade lägen.
Just nu ser magnolialistan ut så här:
- Magnolia kobus
- Magnolia loebneri 'Leonard Messel'
- Magnolia loebneri 'Merrill'
- Magnolia sieboldi
- Magnolia stellata
- Magnolia tripetala x obovata (hypoleuca)
Några av exemplaren är blomstora och ståtar nu med fluffiga knoppar, medan någon fortfarande vårdas i kruka inomhus.
Magnolior är väl älskade mest för sina exotiska och pampiga blommor, men är inte vårvinterknopparna i sina fluffiga lovikavantar nästan en ännu större fröjd för öga och själ?
Magnolia i tumvante
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar