Kanske var det Ullas käcka kvitter som lockade fram den, eller så var det helt enkelt bara dags: vi utropar vårens ankomst till Arboarkticum! Det kluckar av snösmältning, stararna gnisslar i popplarnas toppar och på åkern trumpetar vårens ädlaste riddare, tranorna. En känsla av uppsluppenhet råder i Arboarkticum idag.
Men det finns fortfarande smolk i glädjebägaren. Med gott hopp om att slippa arktiska temperaturer och snöstormar i fortsättningen, inser vi med all tydlighet att det inte är klimatet som är Arboarkticums värsta fiende.
För det är Iddi.
Ständigt denna Iddi.
När skymningen lägger sig går han sin runda. Hans djävulska horn är klädda med bast, och vi ser hur han glor och bedömer vilka av våra trädskyddslingar han snart ska skrubba dem emot. Igår raglade han omkring i köksträdgården, uppenbarligen för döv eller drogad för att bry sig om våra bankningar på köksfönstret.
Iddi vill vara med i pallkrageklubben
Nä, nu har vi inte tid att sitta här, vi ska ut och beväpna återstående lignoser med hönsnät till skydd mot den onde.
Inlägg
Bildtexten var klockren!
SvaraRaderaFast det är ju ett annat hovdjur, å andra sidan.