Självsuggestion bland fröbyttorna

Hur många gånger per dag inspekterar en arboarkticer sina frösådder? Tja, svaret är förmodligen någonting i stil med "sinnesrubbat många gånger".

Nu börjar aktiviteten i fröbyttorna faktiskt likna något. Ettåringarna på förgroning väsnas rejält: höstaster från Plants of Distinction grodde på tre dygn (dito från Impecta är minst 4 dagar efter sina engelska kusiner - inget spår av liv syns där än). Purjolök, knölfänkål och kålrabbi tog fem dygn på sig och det kan man inte heller klaga på. Men allra roligast är det förstås när lignos- och perennasådder gror, som man fått kämpa lite mer med.

Den som pockar på uppmärksamhet mest just nu är den undersköna vita lunddockan från Japan, Glaucidium palmatum 'Alba'. Den rosa har vi redan, men den vita har vi förgäves försökt få tag på plantor av. De är alltid slut. Nu har vi i stället sått frön från STA, och efter endast en tvåveckorsperiod utomhus gror fröna mangrant i byttan på fönsterbrädet.

Det är nästan larvigt hur glad man blir när man tittar på sina små frötelningar. I krukan ser det egentligen ut så här:

Nu

Men för sin inre syn är man redan minst fyra år framåt i tiden och ser det här:

Snart?