lördag 22 maj 2010

Moderna trädgårdsmysterier: Berberisen bekänner färg

Förra sommaren, under en av de där plantskolerundorna när man kommer hem med saker som man samma morgon inte haft någon aning om att man var gravt beroende av att få ha i sin trädgård, gjordes ett spontaninköp av en så kallad rödvitbrokig berberis.

Riktigt vad som låg bakom inköpet minns vi som vanligt inte. Kanske låg det någon form av rättvisekänsla bakom - berberis är knappast en växt i ropet, och vi inbillade oss kanske att man borde ge växten en chans. Och i så fall var den här brokiga saken ganska trevlig som kontrast i en under försommaren ganska enhetligt bladgröntrist rabatt med jättevallmo.

Faktum är att berberisen faktiskt verkligen prydde sin plats, med sina mjukt rosavariegerade blad och mjukt fontänformade växtsätt. Tyvärr fotograferade vi den aldrig då det begav sig, för döm om vår förvåning när detta är vad som visat sig vid årets bladsprickning:

Mindre brokig än så här är svårt att vara

Vad är nu detta för dumheter? Hur kan en variegerad växt plötsligt bli enfärgad? Har grannen spelat oss ett spratt? Är bladfärgen beroende av jordkvaliteten?? Måste man säga nåt särskilt till växten???

Det mest speciella vi säger just nu till berberisen är att vi hotar den med att bli förpassad till en betydligt mindre framträdande plats, om den inte snarast kammar till sig och visar sina rätta brokiga takter.

9 kommentarer:

  1. Det var intressant, säger en som sätter pappstrut på huvudet och erkänner att hon gillar berberis.

    SvaraRadera
  2. Ta genast bort pappstruten ;-)

    Berberisens dåliga rykte är nog lite som med barr - de har använts för mycket på fel sätt. Men en mörkröd berberisbuske med hängande grenar fulla av gula klockblommor - det är otroligt vackert det.

    SvaraRadera
  3. Och berberis om hösten - som paradisfåglar i åsnemörkret. Intressant med den försvunna variegeringen! Kanske är den bara på rymmen och kommer tillbaka senare i sommar.

    SvaraRadera
  4. Har ingen själv, men väl ett gäng andra variegerade växter (är väldigt förtjust i dylika bladverk). Orsaken till tappad variegering brukar vara att de står för skuggigt. Av någon anledning är det helst full sol eller i alla fall en mycket lätt halvskugga som gäller. Hur står din? Stämmer teorin? När de blir lite till åren vill gärna de enfärgade ta över också. Då ska man vara snabbt framme och klippa av minsta helfärgad utväxt så snart man ser dem - annars tar de över hela busken, och det snabbt. SJälv gjorde jag inte detta och har därför numera en tidgare variegerad Euonymus som står illgrön utan ett uns skiftning.

    SvaraRadera
  5. Nix, i full strålande sol står det olydiga buskeländet. Och särskilt till åren kommen är den inte heller, eftersom den inköptes förra året, som en rätt modest planta. Och det är inga skott som kommit underifrån något ympställe det handlar om, utan blad på samma kvistar som förra året bar vitbrokiga blad. Vi tror på a) magi (svart), b) dåligt humör (plantans) eller c) grannen.

    SvaraRadera
  6. Undrar om den märklig vintern påverkat växtligheten på ett alldeles nytt sätt. Underligheter hos mig också! ha det gott!

    SvaraRadera
  7. Det behöver inte vara dåligt humör. Busken har helt enkelt hittat tillbaka till sig själv. Den har tröttnat på showen, tvättat av sminket och funnit en plats där den inte behöver förställa sig.

    För övrigt är det gott med berberisblad. De smakar ungefär som harsyra.

    Glad pingstdag!

    SvaraRadera
  8. Har inte busken blivit lite brokig nu?
    När de nya skotten kommer blir de brokiga -vänta och se.
    Berberis är underbara buskar!
    Eva

    SvaraRadera
  9. Eva, du har alldeles rätt! Berberisen förtjänar återigen sin plats och får definitivt stanna kvar! :-)

    SvaraRadera