Den äkta kastanjen kastas ut

Så här års är det ett evigt kånkande på kinkiga exoter. Eftersom vi inte äger något växthus eller annat lämpligt utrymme för avhärdning blir det helt sonika att varje frostfri morgon bära ut växter från vinterförvaringen för att senast samma kväll bära in dem igen, lätt brända av skarp vårsol och elak nordanvind.

Nu får det vara nog! Åtminstone för några de mer toleranta halvstora träden. Till dessa hör en av våra äkta kastanjer, Castanea sativa. Nu är det dags att plantera ut denna en gång för alla. Man kan faktiskt inte bo hemma hur länge som helst, även om man räknas till trädgårdens verkliga nobless!

I Arboarkticum blir även de övre kasten outcasts en vacken dag

Ja, ni kanske höjer på ögonbrynen men den äkta kastanjen är faktiskt inte så kinkig som många tycks tro. Visst föredrar den skyddade och varma sommarlägen, men vinterkyla tycks inte vara något jätteproblem och den är också verkligt anspråkslös när det gäller jordmån och nöjer sig med vilken mager skräpjord som helst. (Gud så skönt att för en gångs skull slippa alla dess gnälliga växter som kräver lucker surjord eller perfekt näringsrik väldränerad men ändå fuktighetshållande kompostjord).

Till exempel frodas fortfarande den äkta kastanjen i ett tämligen oskyddat frilandsläge i centrala Örnsköldsvik, trots att det mesta övriga i stadens misslyckade exotiska satsning, som vi berättade om i somras, har kastat in handduken. Visserligen får vi här i zon 4 nog räkna med att växten snarare blir en vacker buske än ett ståtligt träd, men det hindrar inte att vi kallt räknar med att kunna skörda egna äkta kastanjer inom en inte allt för avlägsen framtid.

Det är nästan synd att vi inte firar thanksgiving i Sverige. Det är inte mycket som spöar färskrostade kastanjer och äggtoddy framför brasan på senhösten.