tisdag 4 maj 2010

Fjodor förundrar

Minns ni Fjodor, den sibiriska lärken, som vi skrevs om sent i höstas? Nu blommar han för fullt som försten ut bland alla lärkarna på Åsen. Men vänta nu… Vad var det vi skrev i höstas egentligen? Jo, att den sibiriska lärken inte skiljer sig så särskilt mycket från den vanliga europeiska lärken utöver att den får gulgröna och inte rosa marsipanrosor. Detta är som ni alla ser rent nys.

Fjodors honblommor just nu

Den trädbok, vi ska här inte nämna den vid namn, som tutade i oss dessa dumheter förpassades skyndsamt till skamvrån. Inga andra böcker vi nu konfronterat säger ett ljud om dessa gulgröna sibiriska lärkblommor (men den japanska lärken, Larix kaempferi, drar ibland åt det hållet), varför vi är ganska säkra på att det är Fjodor som har rätt och den onda trädboken som har fel.

Däremot insåg vi under de pågående studierna att uppgifterna om den sibiriska lärken skiljer sig stort mellan de skriftliga källorna även på andra sätt. Det hela är faktiskt något av ett litet mysterium. T.ex. hävdar vissa böcker att den sibiriska lärken, namnet till trots, inte alls tål de kalla nordiska vintrarna. Det är som ni alla ser bevisligen fel. Andra uppgifter hävdar tvärtom att denna lärk måste ha rejäla vintrar för att trivas. I det frostfria England till exempel, där den knappt tappar barren, är den förevigt dömd att förbli en ful och gles buske med missfärgade barr. Någon som vet bättre besked?

Fjodor trivs i Arboarkticum. Frågan är: Var trivs han inte?

Det skulle onekligen vara trevligt om ett så här vackert träd, för en gångs skull, skulle funka bättre i Norduppland än i södra England. Får vi be om största möjliga kosmiska rättvisa, tack!

5 kommentarer:

  1. Frostfritt i England, hrmpf. Föralldel, snön vi har emellanåt (den onsdagen vintern infaller) räknas knappast i meter. Men frost har vi visst det, fast inte förrns i december, och bara om nätterna. För övrigt är det brist på barrträd här - åtminstone av den sort som ni avbildar.
    Annars kan jag tycka det låter märkligt att ett träd med namnet "sibirisk" inte skulle klara, eller rent av njuta, av en köldknäpp eller två.

    SvaraRadera
  2. Hittade detta från en engelsk botanisk site: "This species is very cold-hardy when fully dormant, but the trees can be excited into premature growth in Britain by mild spells during the winter and they are then very subject to damage by late frosts and cold winds. The tree often comes into growth in January or February and is then very susceptible to frost damage. A 56 year old tree at Kew in 1956 had only reached 4 metres tall and was dying. It is impossible to grow this tree in lowland Britain, though it should succeed above a height of 300 metres in the eastern Scottish Highlands" Kanske det svarar på din undran? Den kosmiska rättvisan har landat i Uppland, förlåt Norduppland. Om den nu inte raskt inmundigas av myggslukerskan.

    SvaraRadera
  3. Den kosmiska rättvisan är den enda sanna rättvisan. Inte finns det väl trevligheter som hjortron och tranbär och åkerbär i södra England heller?

    Den har ju oerhört snygga kottar eller vad man nu ska kalla blommorna för. En svår konkurrent till magnolian, om man får komma med en kosmisk åsikt.

    SvaraRadera
  4. Tack kära damer för klarläggande fakta och glada tillrop. Märklig känsla det här - att lilla vi kan odla något riktigt dekorativt som inte trivs bättre längre söderut. Fast hjortron, åkerbär och tranbär går vi bet på - alldeles för torrt och kalkigt. De enda sorter vi lyckas med hjälpligt är de trista framavlade trädgårdsvarianterna och då i ett lokalt torvparti i Lunden.

    SvaraRadera