Läs alla tidigare avsnitt av Nosar & Näbbar här.
Kvällen förlöpte helt enligt planerna. Korv och lotter hade gått åt, manskörens repertoar var avverkad och brasan värmde fortfarande, även om den inte brann med samma intensiva låga. På den allt svartare natthimlen tändes fler och fler stjärnor och nere på strandängen började det bli dags att avfyra Strix fyrverkeripjäs.
Många djur såg ett direkt samband mellan dessa två händelser. För varje ny raket som kattugglan skickade upp tyckte de sig se ytterligare en stjärna på himlen – en ny för varje år. Det var väldigt många stjärnor men Strix var bevisligen också mycket gammal – något han ofta själv upprepade.
Årets raket var som vanligt den största någonsin. Eftersom Strix alltid förutsatte att hans klena hälsa inte skulle tillåta honom att leva ytterligare ett år fläskade han vanligtvis på ordentligt vid raketbygget. Detta år var inget undantag, Strix hade i princip urskiljningslöst tömt hela kemilådan i pyrotekniksatsen – utan att ha en aning om vilka effekter det skulle kunna få.
För många djur var raketuppskjutningen den verkliga högtidsstunden på hela våren och särskilt de små djuren brukade trängas runt den gamla ugglan när han satte eld på stubinen.
...den gamla ugglan när han satte eld på stubinen.
I den närmaste kretsen kring raketrampen stod detta år bland annat den namnlöse näbbmus som tidigare på året vunnit den stora kälktävlingen Dennisloppet. Bland sina artfränder hade musen efter denna bedrift blivit en stor idol och tilldelats hederstiteln Årets kälkborgare. Bland de andra djuren var berömmelsen inte lika påtaglig, vilket gjort den våghalsige näbbmusen en smula putt. Vad varken Strix eller någon annan visste var att musen hade en plan för att en gång för alla göra ett starkt intryck på sin omgivning och kanske till och med skapa sig ett namn!
Fortsättning följer...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar