Nosar & Näbbar Del 14: En stjärna föds

Läs alla tidigare avsnitt av Nosar & Näbbar här.

Just som Strix med hes stämma skrålade:

– Tänt vare här, tag betäckning!

…så gjorde näbbmusen precis tvärtom. Redan iklädd stövlar och en röd mantel trädde han en liten hjälm på huvudet, fällde ner visiret och rusade mot den pyrande fyrverkeripjäsen. Ögonblicket just innan den lyfte hann musen gripa tag runt raketens noskon och följde med till väders. Det gick ett sorl genom publiken.

Raketen steg och steg och åskådarna följde förfärat den framrusande tingesten med blicken. Alla fasade för vad som skulle ske när pjäsen när som helst skulle explodera och sprida ut sitt stjärnstoft över natthimlen. Rolf tog till och med av sig sin vita skärmmössa, höll den mot bröstet och mumlade något som lät som en allvarsam dikt.

Men raketen exploderade aldrig. Oavsett om det berodde på ont krut, den senile Strix bristande pyroteknologi eller något annat obekant missöde, fortsatte den bara att stiga tills den bara var en ynka liten prick och snart var helt utom synhåll.

Ingen såg någonsin till den våghalsige näbbmusen igen, men han fick sin dröm uppfylld och gjorde sig verkligen ett namn. Den ganska obetydliga stjärnbild i vilken raketen tycktes försvinna döptes raskt om från Lilla björnbäret till Rymdmusen och bland sina artfränder upphöjdes rymdresenären till någon slags halvgud. Titeln Årets kälkborgare byttes också ut mot det mer imposanta Alla tiders valborgare.

Den ganska obetydliga stjärnbild i vilken raketen tycktes försvinna...

Det diktades visor om händelsen och varje år vid valborgstid berättades i fortsättningen legenden om Rymdmusen och hans häpnadsväckande bedrift. Nötväckan Dennis lanserade nöt- och fröblandningar som han kallade för Stjärngott och Rymdmusens raketmums. Ett tag funderade han också på att arrangera något framtida Meståg ut i rymden, men där blev det stopp – hustrun Denise var inte alls sugen på att släppa iväg sin, ibland så besvärlige men ack så älskvärde, make någonstans dit han kanske aldrig skulle komma tillbaka ifrån.

Fortsättning följer…