Bönhörd

I köksträdgården har ogräsmattan legat nästan ogenomtränglig efter att vårgrävningen sinkats av otäcka influensor och irriterande förvärvsarbete. Eftersom det här är en osannolikt torr plats hade dessutom jordskorpan i kökslandet börjat anta konsistensen av cement, och försöken att råda bot på eländet häromdagen resulterade enkom i infantila snyftningar, ilskna muttranden och slutligen en i vredesmod kastad grep.

Men denna gång blev vi räddade! Visserligen inte av någon riddare på vit springare med trädgårdsredskap i en alert pose, men av ett regn! Ett med arboarktiska mått rejält regn strilade ner under hela söndagen, och gav 26 millimeter väta som manna från himlen. Cementen frästes sönder och idag sjönk grepar och spadar ner i myllan såsom en smörkniv i margarin, och äntligen kunde processen göras kort med revsmörblommor, nässelblast och maskrospålrötter.

30 kvadratmeter grävt köksland, ett potatisland, nio
pallkragar med ny jord och en förbaskad värk i svanken.

Efter en mörbultande heldagsinsats är vi ledbrutna men tillfreds. Som dagens sista belöning kröp vi på knä och sådde störbönor - kanske en av de största estetiska upplevelserna man kan få i sitt trädgårdsland: som fläckiga, fantasifulla små äggskal trillar de ur påsen ner med kinden emot jordfåran. Vi har bäddat ner dem försiktigt, i blandade rader, och stoppat om dem med mullig och solvarm mylla.

Rocquencourt, Sun Bright, Borlotto, Italian Gold...

Nu växer det snart i köksträdgården.