Vi har på sistone fått trevliga mejl från läsare, som dock tycks ha missförstått vår verksamhet. Arboarkticum är en samlarträdgård – inte en handelsträdgård! Här finns ingenting att köpa.
Samlarniten kanske kommer allra bäst till sin rätt genom alla de listor vi ständigt uppdaterar, lignoslistan, örtlistan, pionlistan, perennlistan, svamplistan, fågellistan, däggdjurslistan, kräldjurslistan o.s.v. Trots dessa desperata försök att systematisera tillvaron går vi ibland bet. För på vilken lista ska vanliga ogräs in om de aldrig tycks ha haft något användningsområde? Dagens text handlar om ett sådant ogräs – rockentrav, Arabis glabra.
Hur ska man veta att detta är ogräs?
Det må vara ett ogräs men håll med om att denna högresta tvååring från främre orienten är läcker? Med sina kala blågröna, ibland nästan lila, vridna, spetsiga blad är den en verklig prydnad för vilken trädgård som helst. Ja, det gäller förresten även på vintern när den märkliga fröstängeln sticker upp ur snön som ett trollspö som drar blickarna till sig och gör betraktaren på gott humör.
Året efter blomningen har rockentravet trollat bort sig själv för att året därpå dyka upp igen på någon helt annan plats. Vanligtvis sker detta precis som hos oss i någon torrbacke eller på ett ytterst tunt jordlager ovanpå en stenhäll, där man inte förstår hur någonting kan växa, särskilt inte något som har pålrot och blir en halvmeter högt. Magiskt – både trollkarl, utbrytarkung och ormmänniska i ett.
Den arabiske magikern i sin hela gestalt
Det allra märkligaste är dock det faktum att det alltid finns ett enda rockentrav i Arboarkticum: alltid en, aldrig flera. Och så har det varit i nio år nu – förklara det, den som kan.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar