torsdag 13 maj 2010

Insikten om den olydiga löken

Många trädgårdsmänniskor som reflekterat över sin hobby har kommit fram till samma slutsats som vi. Trädgårdsarbete är inte främst att sitta under korkeken! Hänförelsen över det vackra, det sällsamma och det häpnadsväckande kan aldrig bli någonting mer än russinen i kakan. Om man inte också förstår att uppskatta själva kakan eller till och med grovdoppat på kakfatet borde man nog ägna sig åt något annat i stället.

Det som gör grovdoppat så njutbart är i mångt och mycket att man bakar det själv – att man är den som från ax till limpa bestämmer vad som ska bakas, hur det ska gräddas och vad degen ska innehålla. Annorlunda uttryckt – att vara primus motor för en kreativ process, vanligen också domptör av det lilla stycket natur som finns på den ynka jordplätt man har mage att kalla sin egen.

Eller rättare sagt – det här är vad vi också trodde tills ganska nyligen. Vi har allt för länge levt i illusionen att det är vi som väljer vad som ska växa i Lunden och var trädgårdsgångarna ska gå. NU vet vi bättre! NU vet vi vem som i själva verket bestämmer! Det är den invasiva ramslöken som den sjuka hjärnan bakom allt, och nu har lökens makt vuxit sig så stark att den inte längre räds att visa sina verkliga intensioner – att ta över fullkomligt. Och som de underdåniga och hopplösa lakejer vi är gör vi ramslöken till viljes och flyttar snällt gångarna så att expansionen kan fortsätta.

Ehh... ursäkta men de här kantstenarna? Ska de verkligen vara här?

7 kommentarer:

  1. Hm, hur var det nu - är det människorna som är jordens herrar? Tror inte det.
    Fast inte borde det väl vara ramslöken heller - eller?

    SvaraRadera
  2. Nä, det trodde ju inte vi heller.
    Men vilken helvetiskt slug förklädnad.
    Snart är vi alla förslavade plebejer.
    Glöm inte bort var du hörde det först!

    SvaraRadera
  3. Var får man tag på ramslök? Tycker det låter så spännande med en lökväxt som växer som ogräs, lök är ju så otroligt gott i alla dess former.

    Och visst är vi underkastade naturen, det är så sant som det är sagt.

    SvaraRadera
  4. God morgon kära bloggkollegor...

    Kantstenar är trams för rams, det känner väl alla till? Krimskrams som kanter är för små väna varelser som aklejor och pioner eller för ambitiösa trädgårdsägare strukturerat sinne.

    Ramslök skulle förmodligen passa ypperligt i den danska Camilla Plums trädgård. Igår såg jag ett program på SVT om hennes trädgård och där finns inte en tillstymmelse till kant. Någonstans. Fru Plum och ramslökarna - en underbar symbios.

    Marit

    SvaraRadera
  5. Maria, när man sällsynt påträffar ramslök till försäljning(eller den Heliga Birgittas lök, som den då ofta kallas) är den vanligen löjligt dyr. Särskilt med tanke på att det växer sådant överflöd av den i kalkiga lerlundar i södra Sverige. Det bästa är att besöka någon sådan lund (som inte är klassad som naturreservat)nu efter blomningen i maj-juni och repa av lite frön från de kvarsittande stänglarna. Som synes har fröna inga problem att gro och lökarna sprider sig sedan med vindens fart. Står man ut med lökdoften är vårens blommande ramslundar så nära ren magi man kan komma i vårt land.
    ;-)

    SvaraRadera
  6. Ah, the sugarplum fairy herself - den famösa fröken Camilla och hennes känsla för brød. Jo hon trivs nog i ramseriet.
    Men nu kära Marit ska vi tala allvar en stund. När vi en gång sent i höstas passerade Annelundsavfarten i Enköping stod där ett anslag om att en ny handelsträdgård skulle öppna på denna plats i april 2010. Så har tydligen inte skett. Vad har egentligen hänt och har månne du något finger med i spelet? Tills motsatsen bevisats utgår vi från att så är fallet.

    SvaraRadera
  7. Att jag hade en enveten skuggträdgårdsmästare som gjorde som han/hon ville bakom ryggen på mig, det har jag misstänkt länge! Många äro de plantor som liksom bara uppstått. Nyheten för året är just - Ramslök! Två små fina kikade plötsligt upp bland den marktäckande murgrönan. Och det är helt obegripligt var ifrån den kommer. Jag hoppas att den ska sprida sig till ett snyggt bladhav - men din varning gör mig ju lite mer försiktig. Och det där med kantsten - vissa växter tycks föredra att växa mitt i dem, så är det bara!

    SvaraRadera