fredag 5 februari 2010

Mer i ämnet "hur gick det sen"? Konsten att både äta skockan och ha den kvar

När vi ändå kommit in på ämnet ”hur gick det sen?” är det lika bra att avverka musselsyskans närmsta granne på en gång: hur gick det egentligen med köksträdgårdens stolthet nummer ett sommaren 2009? Vi talar såklart om den majestätiska kronärtskockan, den första vi med framgång på egen hand odlat fram.

I somras resonerade vi kring om vi skulle klara av att skörda den vackra blomkotten och äta upp den, eller låta den oemotståndliga knoppen slå ut och i stället glädja oss med blomsterprakt.

Och inte kunde vi väl ÄTA UPP vår allra finaste grönsak??? Nä, särskilt inte när man fick två kronärtskockor för 20 spänn på Ica Maxi! Nä, det blev att njuta köpeskocka med vår egen blomsterskocka som ögonfröjd till måltiden.


Kaka nummer 1

Och på så sätt har vi lyckats med bedriften att både äta kakan och ha den kvar. I ett höganäskrus ovanpå linneskåpet tronar nu nämligen den inte alls oävna torkade skockblomman. Det bästa av allt är att på övervintringen på vinden står plantan själv, nedklippt, uppgrävd och planterad i en rejäl kruka lerjord i otålig väntan på våren. Vi är för övrigt ganska nöjda med att vi inte gav oss på att försöka övervintra den utomhus just den här helvetesvintern.


Kaka nummer 2

9 kommentarer:

  1. Tänk att det faktiskt går: att äta den och ha den kvar. Allt beror ju på hur man ser på och tolkar sitt liv;-)

    SvaraRadera
  2. Frågan är om den är vackrast naturell eller torkad. Nästan oavgjort tror jag...
    Bäst är den ju iaf ouppäten - bra att man kan lösa det så smart som ni gjorde. =)

    SvaraRadera
  3. Förstår att ni inte kunde äta upp den:) Vacker blomma, både färsk och torkad.

    Rebecca

    SvaraRadera
  4. Det verkar ju smart att köpa färdiga produkter på ICA och njuta av blommorna själv! Jag har själv aldrig odlat kronärtsskocka, men tänker att jag ska göra det varje år...

    SvaraRadera
  5. Jag som just har drabbats av en akut och svårbotad greksjuka associerar naturligtvis till små grekiska stenmursomgärdade täppor där kronärtskockorna tillsammans med kålen är det sista som står kvar i september när allt annat har torkat. Och så går det en liten brunfärgad och fårad farbror i solen och pysslar med sina resterande grönsaker. I sällskap med ett par getter. Suck.
    Mina hjärtliga gratulationer till en lyckad skock-odling och väl genomfört bevarande!

    SvaraRadera
  6. Åh Tant Grön! Nu har du smittat oss med din greksjuka! Det var grymt gjort - landskapet härutanför är ungefär så olikt en solstekt muromgärdad täppa som bara är möjligt. Det är ABSURT mycket snö. BUÄÄÄÄÄÄHHHHH! Men trevlig helg alla trevliga bloggare ändå - på måndag är vi ännu en vecka närmre våren...

    SvaraRadera
  7. Vårfåglarna! De kvittrar redan! Underbart. Men den grekiska farbrorn har nog dukat under i snömassorna.

    Marit

    SvaraRadera
  8. Hm ja när du säger det Marit... undrar om det var honom vi körde över i kurvan upp till huset? Det var misstänkt knöligt där under snön.

    SvaraRadera
  9. Hm, antingen han eller någon av getterna. Det blir en spännande vår :D

    Marit

    SvaraRadera