Det är inte bara i frölådorna som det börjar grönska nu. Även flertaler lignoser i vinterförvaringen på övervåningen börjar spira. Piggast av dem alla, och mest otålig att komma ut i vårvädret, är lite otippat en av våra absoluta favoriter - Sydboken Pingu.
Det hörs ju nästan på namnet, Nothofagus antarktica, att han är en filur som är som klippt och skuren för Arboarkticum. Men icke! Det är långt ifrån någon självklarhet att Pingu kommer att uppskatta vårt bistra klimat. Alla tillförlitliga uppgifter gör nämligen gällande att sydboken bara är härdig till zon 1 (2), vilket är en smula förvånande eftersom den härstammar från det nog så kalla Eldslandet. Dessutom är sydboken kinkig med vind och skulle föredra att jorden var surare än vår styva lera. Förhoppningsvis är Pingu bättre kallad än de flesta av sina artfränder att bryta ny mark i norr. Han är trots allt uppdriven från svenskt frö och skolad i Halland hos Lindhults Plantskola.
Pingu - tidigast utslagen av alla
Ett förbaskat tjusigt träd är det likafullt vars blad, just som namnet antyder, påminner om bokens, bara betydligt mindre. Just nu när Pingu håller på att slå ut som bäst sprider sig en aromatisk väldoft av kanel och tvål på övervåningen. Suck, varför måste alla våra favoritträd vara så kinkiga med zonen?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar