Vi firar Fröken Frost

Till vår stora förvåning tycks det av blogginlägg att döma fortfarande inte vara allmänt bekant att man numera kan odla persikor långt upp i Norrland. Både sorten Riga och vår egen Frost vet vi är testade och ger söt och god frukt på friland i zon 5.

En del av årets skörd

Med tanke på detta har vår lilla bortskämda fröken Amalia Frost fått ett alldeles för skyddat läge intill husväggen i Sydrabatten, en plats som med facit i hand borde ha upplåtits åt någon betydligt kinkigare exot. När vi planterade henne för prick fyra och ett halvt år sedan (grattis Amalia) hade vi dock sneglat på hur mälardalingarna spaljerar upp sina persikoträd (av mer känsliga sorter som Anna-Helena och andra) mot husväggar. Fröken Frost har emellertid inte heller uppvisat några sådana behov utan bär, om än med viss möda, sin skörd på egen hand. I år blev det ett par hundra persikor och ärligt talat behöver man inte mer frukt.

Fröken Frost - fortfarande en smula krum
efter att ha burit frukt hela sommaren

Persikorna blir utsökta men redan efter att ha ätit ett par stycken är man ganska nöjd och funderar på om det inte finns något roligare att göra med all frukt. Det är då man ånyo minns sin nya råsaftcentrifug. Kanonidé! Vi mustar alla persikorna och blandar saften med… NEJ!!! Nu får det vara nog med spritglorifiering! Det måste finnas någonting annat man kan göra med frukten?

Persikohy!

Hmm… Låt se. NU vet jag, vi blandar musten med champagne och gör Bellini* i stället. Vilket utomordentligt förslag! Ingenting som man dricker till frukost kan ju räknas som sprit, även om det innehåller en smula alkohol. Det gör förresten filmjölk också, har vi hört.

*Bellini görs egentligen på en del pureade vita persikor och två delar torrt bubbel, men om man likt oss inte tycker om fruktguck i drycker kan man lika gärna använda persikojuice, fast öka då andelen frukt till 50/50 juice/bubbel.