För en tid sedan hyllade vi silverlönnen, lite på bekostnad av de andra sirapslönnarna. Det var dock aldrig meningen att såra någon, men likväl skedde det. Den äkta sockerlönnen, Acer saccharum, började gråta och har sedan dess varit otröstlig. Förlåt oss, det ska inte upprepas! För att i möjligaste mån kompensera vår okänslighet kommer här ett litet idolporträtt av vår tappra sockerlönn, som med bävan inväntar den arboarktiska vintern han hört så mycket hemskt om från sina närmsta grannar narr- och perukbusken (mer om dem inom kort).
Idolporträtt på vår sötnos
Om Socker-Johnny, som han kallas, överlever vinterstormarna och den styva lerjorden ska han emellertid slippa den åderlåtning som framåt vårvintern väntar hans kollegor i Nordamerika. Vi har nämligen lönnsirap så det räcker ändå. Av någon anledning tycks kanadicker tro att arboarkticer följer någon slags Maple Syrup Diet eller så, för varje gång någon av oss har kontakt med detta folk brukar det sluta med att de prackat på oss nya sådana här burkar.
Det kan bli för mycket av det goda
På tal om Kanada så bör man väl i sammanhanget nämna vem som är på nationsflaggan – Socker-Johnny förstås! Med tanke på detta borde man kanske tycka att han fått nog med exponering för den här gången, innan rödlönnen också börjar tjuta.
Go Johnny, Go!
Inlägg
God morgon kära bloggkollegor!
SvaraRaderaSocker-Conny (med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad) har jag hört talas om, men Socker-Jonny? Är de släkt?
Back to work! Återkommer med fler frågor...
/Marit
Ytterst avlägset i sådana fall. Johnny föredrar bambupinnar och är ännu i den åldern då man själv häpnar över hur schysst världen kan vara. Han har med andra ord lite att lära fortfarande. När det blir dags att välja plantförskola funderar vi på att sätta honom i Cyniska Enskilda.
SvaraRaderaVad, massa lönnsirap i gömmorna! Äter ni aldrig pannkaka i norduppland? Men varför inte prova, sirapen kanske piffar upp den tristaste kantarell! /Ruben
SvaraRaderaVi äter blinier, och då och då kan man väl glazera lite rotsaker och svamp, men knappast i dessa kvantiteter.
SvaraRaderaHallå igen, du produktive trädgårdsbloggare. Här hinner man inte vara bortsprungen på äventyr innan du lagt ut en mängd inlägg. Har nu uppdaterat mig å de uppländska betvingelserna, och önskar jag kunde återgälda Aboarkticums generösa artbestämmelser på min egen sida, genom att spika Campanulans mellannamn. Men, det får bli lite cyberhälsningar istället, fast det medges att ingen blir klokare, eller fetare, av sådana... Kanske sirapen åtminstone kan bidra med det senare...
SvaraRadera