Belladonna

Alla har väl hört historien om hur belladonnan, Atropa belladonna, fått sitt namn. Enligt 1500-talsbotanisten Pierandrea Mattioli droppade venetianskorna den rosenröda saften från bären i sina ögon just för att bli ”bella donnor”. Så synd bara att det där med namnet säkert inte stämmer. Namngivning brukar aldrig gå till på det sättet. Mer sannolikt är att man ursprungligen tyckte att blommornas violetta klockor såg ut som små flickor i vackra kjolar, alternativt att de svarta bären i sig påminde om de sköna Medelhavsdamernas mörka ögon.

Ciao Bella!

Däremot kan väl namnet sedan ha inspirerat fåfänga fruntimmer att använda saften på det sätt som doktor Mattioli påstår. Så används belladonnadroppar förresten fortfarande inom optometrin, eftersom giftet atropin förlamar pupillerna i ett vidgat tillstånd. Sen om man tycker att det är så vidare vackert är väl en fråga om tycke och smak. Men andra kulturer har ju vurmat för snörda fötter, kirurgiskt skapade getingmidjor eller piercade genitalier och läderkeps, så varför inte?

En favorit i Örtagården

Belladonna är hur som helst en rasande grann växt och eftersom den är giftig som få har den naturligtvis även en plats i alla seriösa örtagårdar. Förutom ögondroppar har giftet också används inom folkmedicinen mot gikt och muskelkramp. Belladonna brukar också tillskrivas en huvudroll inom häxkonsten. Ironiskt nog har det hallucinogena giftet även getts till just häxanklagade för att de i sitt rus skulle bekänna sina brott. Kreativt så det förslår. Hmm… Har inte granntanten en konstig vårta? Ta en bärkaka till – vi har gjort dem själva…