Blommig fredag: Septembersafiren

Det har varit en bra sensommar för växterna i Arboarkticum. Det har funnits otäcka år – som förra året – då det slagit till med en frostnatt redan sista veckan i augusti. Memento mori liksom – tro inte att ni kan odla VAD som helst, har vädret tyckts hånskratta mot oss.

Safiren i Konnässörsrabatten

Så är det inte i år. Fukt och värme och ännu ingen frost i sikte. En av växterna som gläds med oss är vår alldeles ljuvliga sensommarblommande blåklocksklematis, Clematis heracleifolia. Det är första gången på tre år som den inte bara hinner slå ut innan den naggas av kylan utan även blomma rejält under flera veckors tid - och den lyser som en safir i kanten av Konnässörsrabatten.

Reslig hållning!

Blåklocksklematisen är ingen klättrande klematis, utan nöjer sig med en maxhöjd på en knapp meter. De förföriskt doftande blommorna är ganska små och vinkar nobelt i bladvecket intill stjälken. I beskrivningar står det ofta att den behöver stöd, men det är inget vi har märkt– det är absolut inget fel på hållningen trots att den får klara sig på egen hand. Vi har också läst att den bör beskäras varje höst, men det är knappast något problem för den som har så god hjälp av Iddi som vi i Arboarkticum har.

Förföriskt!

Läs fler bidrag till Blommig fredag hos Katarina på Roses and Stuff.