Lite om Stig och hans artfränder

Vi har, som framkommit, många goda grannar i trädgården. Med saknad i hjärtat måste vi tyvärr delge våra läsare vad som felas för att göra tillvaron hart när perfekt. I Arboarkticum finns inga igelkottar!

Kottar lånade av Naturskyddsföreningen

Den parkliknande platsen kan synas idealisk för en liten kottefamilj, gott om mask och andra goda smådjur, ymnigt med lummiga och avskilda platser att inta eftermiddagssiestan och vintervilan på samt välvilligt inställda arboarkticer som inget hellre skulle vilja än att utfodra små kottar med kattmat och vatten i skymningen. Kattmaten är redan inköpt och står och väntar, men kottarna lyser fortfarande med sin frånvaro. (Kattmaten var ursprungligen inköpt till Max när han var liten och kom på besök, men han ratade den till förmån för currygryta. Vad ger ni kattägare era katter att äta egentligen?)

Men å andra sidan är tomten på tre sidor omgiven av mark där det ofta färdas hotfulla jordbruksredskap och på den fjärde bor Rolf med sin omvittnat glupande aptit, vilken även innefattar igelkottar, har vi läst oss till. Med detta i åtanke är det kanske lika bra att kottarna fortsätter att kura på annan ort, men visst är det trist för oss.

Stig vaktar på själva grundmuren som kringgärdar Sänkan

Som substitut för riktiga igelkottar har trädgården förärats än en liten bronserad kottestaty. Stig heter han och är en hemskt sympatisk om än en smula frånvarande figur.