Ertappade rymlingar

Det finns ett litet exklusivt sällskap i Arboarkticum. Det är klubben för trädgårdsrymlingar sprungna ur Örtagården, dit de ursprungligen inplanterats för sina påstådda nyttoegenskaper. Dessa medlemmar har alla det gemensamt att de smitit ut från de påvra förhållandena i örtlanden, men inte helt upphört att existera utan i stället frösått sig på de mest oväntade ställen i omgivningen. Inte utan en viss munterhet kan man vid promenader även i grannskapet utanför trädgården konstatera att rymlingar som vildmorot och korsört berikat den flora som tidigare inte kändes vid dem i våra trakter.

En annan medlem i denna exklusiva klubb är det ettåriga honungsblomstret, Phacelia tanacetifolia, ursprungligen införd från Kalifornien. Örten är i Sverige främst känd som gröngödslinggröda och dragväxt för bin. Den påstås ge ovanligt rikligt med honung (därav förstås namnet). Mindre känt är att honungsblomstret är viktigt i bekämpningen av bladlöss eftersom dess nektar är oumbärlig för en sorts nyttiga rovflugor. Nästan helt okänt i Sverige är att örten tidigare även använts vid behandling av febersjukdom.

Honungsblomstret är en relativt ny bekantskap i Sverige,
och definitivt som vildväxande i vår bygd

Det är bara att hoppas att grannarna på trakten gläds över att även de nu kan dra nytta av honungsblomstrets alla förtjänster, inte att förglömma hur utmärkt trevligt och vacker denna trädgårdsrymling är när den blommar hela sommaren igenom.