I ormskinnets pelarsalar

Ormskinnstallen, Pinus leucodermis, har på senare år blivit allt populärare i offentliga planteringar. Inte minst vid uppförandet av nya trafikplatser har man förstått att nyttja denna tall, som har förtjänsten att snabbt bli trädlik men aldrig bli hotande stor. Namnet kommer sig av barkens egenhet att spricka upp i regelbundna mönster så att den med lite fantasi liknar skinnet på en orm.

Dags för en närmare titt på ormskinnstallen

Naturligtvis har vi en ormskinnstall i Arboarkticum, även om han i likhet med merparten av sina kompisar i Nedre Pinetet blev hårt betat av Iddi i vintras. Ormar, som han heter, är trots det en trevlig och gladlynt prick, men frågan är om vi hittills verkligen förstått att uppskatta honom efter förtjänst. Efter att nu ha besökt Göteborgs Botaniska trädgårds arboretum på Änggårdsberget har vi bättre kommit till insikt vilket fantastiskt träd detta är.

Möte med en ormskinnstallsskog i medelåldern

1962 planterade man ut ett 40-tal träd av detta slag och dessa bildar nu en liten skog. Att befinna sig i denna är en mäktig och exotisk känsla. Plötsligt tycker man sig förflyttad till helt andra breddgrader. Även i det vilda är ormskinnstallen numera ett ovanligt träd som bara återfinns på ett fåtal isolerade bergslokaler i södra Italien och på Balkan. Hjälp till att sprida den! Den är fullt härdig i zon 4, troligen också i zon 5.