I vår samlarserie ’Mer eller mindre oätliga svampar vi hittar i trädgården’ har turen denna gång kommit till den grå bläcksvampen. Det här är en ymnigt förekommande ortstrogen typ vars närvaro man alltid kan räkna med. Exakt på vilka platser i trädgården den behagar att uppträda skiftar däremot stort av någon märklig anledning. Att det ofta sker på döda trädrötter i gräsmattan tycker vi oss dock ha märkt.
Det oåterkallerliga förfallet har inletts
Det är heller ingen långvarig gäst. Från att på morgonen knappt ha synts alls, står den fullt utslagen med sin klockliknande hatt redan vid lunchtid. Lagom till eftermiddagsfikat (som vi i och för sig aldrig bryr oss om) är svampen tydligt angripen av bläckfläckar och innan kvällen övergår i natt har den helt brutits ner till en svart slemmig liten hög. Trots denna oaptitliga metamorfos finns det de som menar att den grå bläcksvampen är en utmärkt matsvamp. Hur någonting kan vara utmärkt som inte funkar med vin övergår dock arboarkticernas förstånd. Som en av ytterst få svampar förvandlas nämligen den grå svampen till ett dödligt gift när den blandas med alkohol. Vojne, vonje, IOGT-NTO:s ordenssymbol månne?
Inlägg
Förvisso - tappra sådana dessutom - om än kanske inte så frankofila.
SvaraRaderaÅjo, kallar man sin gräsmatta för pelousen och ratar mat som inte går ihop med vin, får man nog räkna med att sorteras i facket frankofiler;)
SvaraRaderaDock vill jag nog hävda att arboarktiker verkar vara ett släkte som svårligen låter sig sorteras vare sig här eller där. They are one of a kind!
Charlotta
Och inte kan man förhöja smaken på (den gråsörjiga) stuvningen med en skvätt konjak heller.
SvaraRaderaDamerna har sorgligt rätt i både det ena och det andra.
SvaraRadera