torsdag 2 september 2010

Guldlärken Lennart

En av de sex barrväxter som inhandlades i Nurga Puukool (se tisdagens text) är den i vårt land föga odlade guldlärken, Pseudolarix amabilis. Lennart, som han kommit att kallas, uppkallad efter det moderna Estlands förste president, har snabbt blivit en favorit bland de andra barrisarna i Arboarkticum. Alla skulle de vilja ha den sympatiske estländaren som granne, men var han slutligen ska planteras ut får vi nog fundera på under vintern. Även i betydligt varmare länder än vårt (d.v.s. nästa alla) betonar man nämligen vikten av att plantera guldlärkar på våren eller försommaren när risken för frost definitivt är över. Innan vi kände till detta hann vi dock plantera ut honom på Pelousen, där han just nu befinner sig i väntan på att bli krukad igen.

Guldlärken Lennart på tillfällig uppehållsort

I det vilda växer guldlärkar bara i sydöstra Kina och vetskapen om deras frostkänslighet som små grumlar förvisso våra förhoppningar en smula om att Lennart ska trivas så långt norrut som i Norduppland. Men helt utsiktslöst är det inte. Guldlärkar gillar inlandsklimat och får de bara tillräckligt med sommarvärme har de visat sig tåla vinterkyla riktigt bra. Risken för frystorkning är också betydligt mindre för ett träd som likt riktiga lärkar har som strategi att släppa sina barr på vintern.

Lennarts mjuka gosiga tassar

Namnet guldlärk är annars en smula märkligt. Visserligen får de en vacker guldgul höstfärg men det får ju riktiga lärkar också? Dessutom är guldlärken närmare släkt med ceder och ädelgran än med lärkträd, men okej, det är väl ändå lärk som den skenbart är mest lik. Det är också som substitut till vanlig lärk som guldlärk brukar rekommenderas till tomtägare med fuktig surjord och en önskan om träd som växer mycket långsamt och bara blir hälften så höga som riktig lärk. Ja, som ni märker är det onekligen en hel del som talar till vår egen nackdel när det gäller att kunna odla guldlärk på friland men vi känner ändå att vi måste göra ett försök. Lennart är ju så osedvanligt tjusig och trivsam!

4 kommentarer:

  1. Vilken snygging! Ni har snart omvänt en barrskyende trädgårdsentusiast:)
    Ha det gott,
    Charlotta

    SvaraRadera
  2. Då var det sannerligen på tiden!
    ;-)

    SvaraRadera
  3. Hej! Var kan jag få tag på en 'Lennart'? Har försökt via Nurga puukool men de har den inte, och vet ej när de får in den. Mvh Leena Liljestrand, ordf. i Svenska Pionsällskapet

    SvaraRadera
  4. Hej Leena!

    Tyvärr har vi ingen aning om var man kan köpa guldlärk mer än i Nurga. I Sverige har vi i alla fall aldrig sett några till salu. Men nu när tillfälle ges kan vi samtidigt berätta att Lennart trots allt blev kvar på Pelousen den där hösten för tre år sedan och att han fortfarande bor kvar där med någorlunda hälsa i behåll. Just i år plågas han dock av torkan.

    SvaraRadera