Den botaniska smältdegeln, del 2 – Ännu mera läderlappsgotter

Vi kom till Madeira och vi såg många underbara ting, men detta var nog det allra märkligaste:

Knappast en grön ärta

Växten stiftade vi bekantskap med på Boa Vista orkidéträdgård strax utanför Funchal. Det är dock ingen orkidé, som ni ser, men den mest overkligt färglagda blomma vi någonsin sett. Det var inte utan att man undrade om inte den förtjusande engelska ägarinnan handkolorerat de klängande blommorna med sin akvarellåda, för effektens skull.

Så var det dock inte. Jadevinet, Strangylodon macrobotrys, visade sig vara en känd sevärdhet i trädgården, vilket vi snart förstod på skyltarna som visade vägen till den spaljé där den klängde och kastade ner sina långa blommande lianer i kaskader från taket.

Leguminosae? Hm, det låter ju ätbart ändå?

Märkligt nog har jadevinet det gemensamt med Solandran vi skrev om häromdagen att den pollineras av fladdermöss! Läs den fantastiska beskrivningen av hur pollineringen går till (lånad från Kew Gardens hemsida):

The bats hang upside down to sample the jade vine’s nectar, and the plant gently brushes pollen onto the bat’s head while it drinks. The next plant the bat visits collects the pollen from the first before brushing its own pollen to be transported elsewhere.

Huruvida växten skulle gå att odla som krukväxt i det kalla Norden vet vi inte, men eftersom jadevinet hör till ärtväxterna, skulle det möjligen inte vara någon omöjlighet. Återstår alltså bara att få tag på fröer eller sticklingar, för några sådana fick vi tyvärr inte med oss hem – inte den här gången. Teddy och Freddy är mycket förgrymmade, ety de inget roligare kan föreställa sig än att gnugga kalufsen i jadevin.