De tre visa mössen

I helgens bitande tjugo-minus-dygnet-om-tjohooooo!-klimat försökte vi oss på en fotorunda i trädgården, för att se vad den har att erbjuda när den är täckt av ett isande, bitande snötäcke som gör den ogenomtränglig likt Afrikas djungler (men temperaturmässigt så långt från den liknelsen som man kan komma).

Efter hårda vedermödor pulsandes i den motvilliga snön, med kamera och otillräckliga handbeklädnader, enades vi om att mörka snöspritsade gärdsgårdsstörar mot blå skyar och vita fält gör sig ganska bra:

Spritsigt

Det finns även något fantasieggande vemodigt över cykelstället som lämnats åt sitt rostande öde i den fuktiga kölden:

Cykelsadlar med extra dunstoppning?

Och nog förstår man allvaret i småfåglarnas provianteringssituation när takskottarna lyst med sin frånvaro så länge att utskänkningsinrättningen ser ut så här?

Nä nu är det baske mig dags att ringa HSB!

Det mest intressanta blickfånget utgjorde dock de tre små skulpturer som vinden skapat kring några nedbetade gamla jätteverbenor. Vi har döpt formationerna till ”De tre visa mössen”, eftersom det var efter trettondagens rekordkyla som de visade sig första gången.

Kaspar, Melchior och Balthasar mus

I skymningsljus från köksfönstret ser de nämligen precis ut som tre små hukande gnagare med paket i tassarna (åtminstone om man smakat en smula på den Madeira man själv fraktat med sig från sydligare nejder). Månne kommer de visa mössen med löften om en mildare årstid och gåvor i form av frukter och blomster?