Axtry – ett tips till odlingsintresserade människor och fasaner

Ibland minns man inte riktigt varför man fallit för vissa växter i frökatalogens beskrivningar, men blir glatt överraskad och nöjd ändå när de växer till sig och delar med sig av sina trevliga karaktärer. Särskilt såhär mitt i smällkalla färglösa vintern, när vi sitter och bläddrar igenom fotoarkivet från sommaren, slås vi till exempel av de sköna färgerna och formerna hos den här frösådda busken: axtry, Leycesteria formosa.

Ståtlig hållning!

Vi tror att fröerna är köpta på Impecta, och maken till lättodlad växt får man leta efter. I år, andra säsongen efter sådd, är buskarna nästan meterhöga, och det klargröna bladverket med röda färgskiftningar är en fröjd för ögat hela sommarsäsongen. På sensommaren dyker de söta vita blomsterklockorna upp, vilket sannerligen inte gör ögonfröjden mindre.

Och spröda klockor!

Vi har bara ett enda klagomål på denna buske: den är förmodligen icke härdig i Arboarkticum. Zonangivelsen säger zon 1-2, och i Bergianska trädgården finns den, men den planta vi försöksövervintrade utomhus gick tyvärr hädan. Våra återstående två buskar gräver vi därför, i väntan på växthuseffekten (den lyser ju som bekant med sin frånvaro denna vinter), upp på hösten och låter framleva vintern i en stor hink med hål i botten på vår alltmer överbefolkade frostfria vinterförvaring.

Ett annat företräde hos den vackra busken är att den tydligen är ätbar. Exakt vad som är ätbart vet vi inte, men gissningsvis de frukter som aldrig hinner sättas och mogna hos oss. De engelska namnen Flowering Nutmeg (blomstermuskot) och Pheasant berry (fasan-bär) skvallrar om dess kulinariska användningsområden. Att vi anser den lättodlad till och med i våra bistra trakter stöds också av det faktum att den betraktas som ett invasivt ogräs på Nya Zeeland!