Det tragiska Tierp är intimt förknippad med kråkor. ”Så fult att kråkorna flyger på rygg för att slippa se eländet”, sägs det i ett på trakten väl rotat talesätt. Ett tag fanns det till och med upp och nervända kråkor att köpa som souvenirer i köpingen, men försäljningen upphörde när man insåg att inga turister någonsin skulle vilja sätta sin fot där.
Lite märkligt är det därför att kråkor inte är några särskilt vanliga besökare i Arboarkticum. Till exempel ser vi betydligt oftare korp än kråkor. Den gångna helgen utgjorde därvidlag ett undantag. Plötsligt på söndagsförmiddagen dök det upp stora flockar kråkor som levde bus och stojade i snön på olika platser på åkern, just utanför gärdsgården.
Lite märkligt är det därför att kråkor inte är några särskilt vanliga besökare i Arboarkticum. Till exempel ser vi betydligt oftare korp än kråkor. Den gångna helgen utgjorde därvidlag ett undantag. Plötsligt på söndagsförmiddagen dök det upp stora flockar kråkor som levde bus och stojade i snön på olika platser på åkern, just utanför gärdsgården.
Christopher Crow - the leader of the pack
Vår hopplösa dampskata Konrad fann det hela så intressant att han avbröt sitt vanliga tidsfördriv – att låta sig mobbas av de hjärtlösa småfåglarna vid fågelmatningen – och flaxade ut till det tuffa svartklädda ligistgänget på åkern.
– Vad gör niii??? frågade den korkade Konrad förhoppningsfullt och fick sen duktigt med stryk, innan han återvände till tomten för att ånyo förnedras av pilfinkar och blåmesar bland fröautomater och talgboll.
När kråkorna väl tröttnat på sitt härjande och drog vidare gjorde vi själva en inspektionsrunda på åkern för att se vad som uppehållit dem. Det visade sig att kråkorna hittat ett tiotal rådjurslegor som de med stor entusiasm tagit sig an. Här hade de med stor aptit slukat allt det rådjuren lämnat bakom sig i form av pälsboende ohyra och sådant som kommit ur själva rådjursmagarna. Yammi! Vad vi tycker om rådjur är ingen direkt hemlighet, men frågan är om inte söndagens insikt fått oss att tycka att kråkor är minst lika äckliga?
– Vad gör niii??? frågade den korkade Konrad förhoppningsfullt och fick sen duktigt med stryk, innan han återvände till tomten för att ånyo förnedras av pilfinkar och blåmesar bland fröautomater och talgboll.
När kråkorna väl tröttnat på sitt härjande och drog vidare gjorde vi själva en inspektionsrunda på åkern för att se vad som uppehållit dem. Det visade sig att kråkorna hittat ett tiotal rådjurslegor som de med stor entusiasm tagit sig an. Här hade de med stor aptit slukat allt det rådjuren lämnat bakom sig i form av pälsboende ohyra och sådant som kommit ur själva rådjursmagarna. Yammi! Vad vi tycker om rådjur är ingen direkt hemlighet, men frågan är om inte söndagens insikt fått oss att tycka att kråkor är minst lika äckliga?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar