Den blomstertid nu kommer

Det här är historien om en lång rad misstag. Det första är helt och hållet vårt eget. När vi i våras genomförde vår annars så lyckade barrträdsexpedition till Hornbach gjorde vi i upphetsningen också ett rejält klavertramp. Det dvärgaprikosträd vi hade för avsikt att köpa visade sig vid hemkomsten i stället vara en dvärgpersika.

Besvikelsen ledde till att det oönskade trädet näppeligen fick någon hedersplats, vilket i sin tur ledde till misstag två – att trädet så småningom helt glömdes bort. Det var därför som det stackars trädet blev kvar i sin kruka utomhus när vi själva åkte bort över jul, samtidigt som kylan och frosten våldförde sig på vårt land.

Väl tillbaka i Sverige hittade vi av en slump den till synes ihjälfrusna lilla lignosen och mest för att få bort det skräpiga missfostret ställde vi det, med kruka och allt, på en kolmörk vind över nyårs- och trettonhelgen. Avsikten var att göra oss av med liket vid första, bästa tillfälle med mer utomhusvänlig temperatur.

Bara januari och redan massor av blommor...

Lagom till tjugondag Knut, när julpyntet skulle bort, behövde vi dock komma in på vinden igen och flyttade på nytt dvärgaprikosen som stod i vägen. Denna gång blev den stående i ett hörn av biblioteket och det var där som vi ånyo fann den idag – i allra högsta grad levande, denna gång översållad med stora rosa blommor. Att blomma i januari är förvisso också ett misstag – men ett misstag som vi gärna överser med.

...och ännu fler är på gång!

Nu har vi inte längre hjärta att behandla den oönskade bortbytingen illa utan lovar att vara mer schyssta mot den i framtiden. T.ex. är vi just i färd med att plocka fram den lilla pollineringspenseln för att påskynda fruktsättningen. Det vore inte så dumt med egna minipersikor lagom till påsk!

Egen Peach Melba till påsk, månne?