Rapport från vinterförvaringen

Igår prisade vi vintern och det härliga ljuset som är resultatet av den myckna snön. Idag måste vi tyvärr redan se till medaljens baksida – ljuset har redan fått flera växter i vinterförvaringen inomhus att vakna till liv alldeles för tidigt, i tron att det är vår. Kanske är det en slump men det tycks som om det särskilt är våra asiatiska vänner som nu har börjat röra på sig.

Det gäller t.ex. den indiska rönnspirean, Sorbaria tomentosa:

Fröken Indira rönnspirea är uppe långt före tuppen

Det här är, trots namnet, ingen kinkig dam utan ska utan allt för stora problem klara sig bra i zon 3-4. Anledningen till att hon står där hon gör är att hon kom i vår ägo för sent på säsongen för att hinna få en anständig plantering utomhus, och nu har hon alltså kontrat den försummelsen med att börja veckla ut sina späda blad.

Exakt detsamma gäller på samtliga punkter den japanska ostronörten, Mertensia asiatica:

En kryddig japan...

Denna asiatiska kryddgrönsak är numera allmängods i de flesta välsorterade örtagårdar. Tyvärr tycks den, likt den vanliga inhemska sorten, Mertensia maritima, (som också är god men som bör få stå ifred eftersom den är rödlistad), trivas bäst på grusiga havsstränder och tycker att det är både för lerigt och för torrt hos oss i Arboarkticum och brukar därför aldrig bli långlivad här. Vi får väl se hur vi ska plantera ostronörten den här gången. Det kändes hur som helst hemskt onödigt att börja spira redan nu! Skyll inte på oss sedan om det blir kallt och mörkt igen!

...snart på en tallrik i Arboarkticum