Våra inhemska vårblommor är påfallande ofta gula. Det finns säkert någon bra förklaring till detta, vilken vi inte känner till. Nu är dock försommaren här och alltfler blommor i andra kulörter tar över stafettpinnen.
En av de första ut är den naturaliserade stora ormroten, Bistorta officinalis, med sina imponerande stora rosa stänglar. Som det vetenskapliga namnet antyder handlar det om en välomvittnad medicinalväxt. Växten har på kontinenten varit uppskattad för sin egenskap att läka sår, hämma infektioner och stilla lös mage. Naturligtvis har växten även används mot ormbett (troligen med skralt resultat), eftersom man tyckte att växtens krypande jordstam påminde om hur en orm vrider sig.
En av de första ut är den naturaliserade stora ormroten, Bistorta officinalis, med sina imponerande stora rosa stänglar. Som det vetenskapliga namnet antyder handlar det om en välomvittnad medicinalväxt. Växten har på kontinenten varit uppskattad för sin egenskap att läka sår, hämma infektioner och stilla lös mage. Naturligtvis har växten även används mot ormbett (troligen med skralt resultat), eftersom man tyckte att växtens krypande jordstam påminde om hur en orm vrider sig.
Den stora ormrotens rosa stänglar blommar redan
I Norden tycks inte detta ha uppmärksammats på samma sätt utan det är i första hand växtens dekorativa värde som åtråtts. Det är påtagligt att det är från slotts- och herrgårdsparkerna som den stora ormroten spritt sig och inte från klosterträdgårdarna.
Men även den vanliga ormroten, Bistorta vivipara, med sin nordliga utbredning, kan med rätta kallas för nyttoväxt. Det alternativa namnet brödgräs säger egentligen allt. Ormroten har faktiskt den högsta uppmätta kolhydrathalten av samtliga våra vilda växter och de goda bladen är rika på C-vitamin. Än dröjer det dock en liten tid innan den blommar, och detsamma gäller de båda utländska släktingarna bergormrot och blodormrot, B. affinis och B. amplexicaulis, som numera är vanliga marktäckare i våra trädgårdar. Det gör inget, den stora ormroten är onekligen en fullgod ersättning, åtminstone i det avseendet.
Men även den vanliga ormroten, Bistorta vivipara, med sin nordliga utbredning, kan med rätta kallas för nyttoväxt. Det alternativa namnet brödgräs säger egentligen allt. Ormroten har faktiskt den högsta uppmätta kolhydrathalten av samtliga våra vilda växter och de goda bladen är rika på C-vitamin. Än dröjer det dock en liten tid innan den blommar, och detsamma gäller de båda utländska släktingarna bergormrot och blodormrot, B. affinis och B. amplexicaulis, som numera är vanliga marktäckare i våra trädgårdar. Det gör inget, den stora ormroten är onekligen en fullgod ersättning, åtminstone i det avseendet.
Ett välkommet avbrott i allt gult
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar