Blommig fredag: Prinsessan Månört

Man kan älska sina växter av många skäl – för deras skönhet, för någon speciellt fascinerande liten detalj, för en spännande historia, eller kanske för att man själv kanske dragit upp dem från frö. Och så finns det växterna som man älskar för att de är förknippade med ett varmt minne.

Alpklockan, Soldanella alpina, är en blomma som kombinerar mycket av det ovanstående.

Prinsessan Månört ska strax på bal...

Just nu, och lång lång tid framöver, ända tills hård höstfrost tar den, blommar den i slänten under Magnolia loebneri ’Leonard Messel’. Färgen på blommorna är den blåaste blå man kan tänka sig, och kronbladen med den lätt utställda spetskjolen gör oss alldeles säkra på att vi här har att göra med en blåblodig prinsessa. På engelska heter alpklockan blue moonwort, blå månört. Alpklocka är inget dumt namn det heller, men frågan är om vi ändå inte hädanefter kommer kalla våra soldanellor för månörter.

När blommorna till slut ger upp finns den vackra bladrosetten kvar hela vintern och påminner om små hasselörter i miniformat. Ursprungligen kommer växten, som namnet antyder, från centrala Europas alptrakter, men den har funnit sig utmärkt väl tillrätta även i den norduppländska slättbygden.

...och alla småsessorna är också där.

Blomman är inte alldeles lätt att få tag på hos plantskolorna, men fröer brukar cirkulera hos Trädgårdsamatörerna och på Tradera. Våra egna plantor köpte vi av en oerhört rar dam på marknaden under Trädgårdsamatörernas riksmöte i Uppsalas botaniska trädgård för några år sedan. Vi glömmer aldrig hennes storsinthet då hon vid samma tillfälle (helt emot reglerna) ställde undan och reserverade ett praktfullt pimpernötsträd åt oss. Det vårdar vi också ömt, men det är en helt annan historia...

Mer om Blommig fredag hittar du här: http://rosorochris.blogspot.com/