Blommig fredag: Den magiska kuddnävan

Våren är kort och angrips nu från två håll. Sida vid sida med vårkragen blommar både julrosor och midsommarblomster. Det sistnämnda namnet är lite missvisande för det var länge sedan blomningen skedde som rikligast vid Johanneshögtiden. Kanske har fallet aldrig varit så. Måhända är detta smeknamn på skogsnävan (Geranium sylvaticum) i stället en återspegling av hur oumbärlig blomman ansetts för majandet av midsommarstången?

Skogsnäva, kuddnäva, midsommarblomster

Ett indicium i den riktningen är blommans starka ställning i folkloren. Detta trots att den faktiskt aldrig, till skillnad från flera andra nävor, nyttjats för något egentligt medicinsk bruk. Visserligen har man försökt kurera den som inte är ”glad” med en smörgås med skogsnäva på, men då ska man veta att ”glad” hade en helt annan betydelse förr i tiden: skogsnävans förtjänster är nämligen av ett helt annat slag - här är det älskogsmagi som eftertraktas!

Vissa menar till och med att skogsnävan hållits för helig i äldsta tid, och det var i sådana fall länge sedan. Pollenfossil visar att denna vackra blomma var en av de absolut första som invandrade till vårt land, ja faktiskt redan innan inlandsisen helt hade smält undan. Kanske lyste blomman mer kärleksröd då, för så fungerar det idag: ju närmare kylan i norr man kommer, ju rödare blommar midsommarblomstret. Hos oss i Arboakticum är den som synes snarare blå än röd.

Bleu, bleu, L'amour est bleu

Hos oss går blomman dessutom under ytterligare ett alternativt namn – kuddnäva, inspirerat av plantans påtagligt bulliga form. Vår kuddnäva har på alldeles egen hand invandrat till Köksträdgården och slagit sig ner mitt på gräsmattan, mittemellan två mullbärsträd. En så driftig och försigkommen planta flyttar man inte gärna på, så gräsklipparen får snällt ta en omväg.

Läs gärna om fler blommiga fredagar här: http://rosorochris.blogspot.com/