Sorgklockan skriker aldrig ut sin skönhet, men för den som lutar sig fram och kikar ner på de blekt svavelgula klockorna som liksom aldrig fullt slår ut, utan sorgset och raffinerat försiktigt fladdrar i vårvinden, brukar det vara klippt – och behovet av en resa till närmaste välsorterade plantskola blir akut.
"När ni vänt er om gråter jag ibland en skvätt..."
Vi har alltid tyckt att sorgklockans skönhet förstärkts av det vackra namnet. Varför den heter så verkar det råda delade meningar om - vissa påstår att det beror på att vårskotten är så mörka, men vi tror snarare att det handlar om klockans melankoliska, bleka och hängande blommor.
Men! Nu läser vi att Uvularia grandiflora fått ett nytt svenskt namn! I årets försäljningslistor kallas den plötsligt guldrams!
Är inte det här symptomatiskt – och irriterande? Allt ska vara så muntert och klämmigt och hejsan hoppsan. Inte kan man väl tro att någon vill köpa växter med så trista namn som sorgklocka? Så vad gör man, jo, helt sonika byter till något muntrare! På köpet till ett namn som bara skapar förvirring (inte är sorgklockan släkt med varken den riktiga ramsen, Polygonatum, eller med ramslöken heller för den delen).
Nä, för oss kommer det här alltid att vara sorgklocka och inget annat, och sällan har väl ett namn passat sin ägare så bra.
Inlägg
Tack ni, för kommentaren hos mig. Ni är själva inga oävna skribenter. Underbart om Sorgklockan, och kan jag säga att jag bara älskar ert förslag till ny trädgårdstomte längre ned...
SvaraRaderaDen ger en vackrare klang med namnet sorgklocka,såg den i Hannus trädgård för e tid sen,så vacker och graciös.
SvaraRaderaSkönt att det inte bara är vi som tycker bättre om namnet sorgklocka ;-). Hannus trädgård vore rolig att besöka nån gång - den verkar trevligt frodig och fri från konventioner.
SvaraRadera